och nu känner jag mig så himla töntig för det jag precis skrev, liksom, gud, varför tycker jag så synd om mig själv?

snälla säg någonting som håller mig kvar

nu sitter jag ensam på att café på andra sidan jorden och längtar hem, jag vet inte ens varför, jag bara gör det, har en klump i magen och undrar varför folk åker till australien, varför åker man till australien? har flugit jag vet inte hur många gånger och bott på massa hotell sovit dåligt i lika många sängar, och jag längtar som sagt hem fast klumpen i magen är där för jag kommer på mig själv med att undra vad har jag ens att komma hem till? och min släkt får mig att känna mig som en jobbig tonåring för att jag inte vill följa med till stranden, jag gillar inte sol och bad, jag vill ha ryssland kultur kanske till och med snö! många saker har varit bra också, förstås, jag har skrattat mycket med mina systrar, varit i hong kong, fotat, läst böcker men just nu känner jag för att gråta för jag inte saknar min egen pojkvän fastän jag vill men jag ser inte vår framtid längre och jag har förlikat mig med det, jag har vant mig av honom och jag hatar det, och jag vet ju att jag innerst inne inte vill något annat än att bara vara med honom var som helst hur som helst men det verkar ju vara omöjligt, australien-göteborg är inte längre än stockholm-göteborg och jag är ledsen
sen läser jag era bloggar och årssammanfattningar och ni är så fina allihopa och jag känner mig inte alls lika ensam längre, jag hoppas bara att 2009 blir bra och fint, finare finast.

inatt åker jag till hong-kong sötisar! puss på er

så jävla t y p i s k t

jag åker om ett par timmar och ska vara bortrest, på andra sidan jordklotet, i tre veckor. nu upptäcker jag att mitt kort är borta. jag vet att jag hade det igår eftermiddag och att jag fick med mig det från butiken. sen åt jag middag hos mina föräldrar, åkte hem till mig själv, packade. idag när jag skulle använda kortet upptäckte jag att det inte låg i plånboken. det låg inte i väskan. det ligger inte hos mamma och pappa. och inte i min lägenhet. så vad fan? jag ORKAR verkligen inte det här just nu.

communication

min resväska är stor och tar upp halva lägenheten det är saker överallt, jag orkar inte packa, orkar inte lämna allt i kaos, jag lämnar mobilen hemma åtminstone och jag vet inte om jag saboterar för mig själv jämtjämt eller om allt är så fel, dåligt som det känns inuti, jag vet inte ens det, ena sekunden är det okej men nästa är det så här och jag har bara mig själv och så ska det väl ändå inte vara

lyssnar på stina nordenstam (tack kom ut ikväll!)

"skulle inte dricka i helgen" blev visst flertal glas rödvin på grund av outhärdlig fest där man blev hänvisad till som "kökspersonalen hehheheheh". ja så går det när delar av ens släkt tillhör (och beter sig som) överklass. oh well. jag dricker vin, gratis. stjäl lite vin också. snart ska jag på glöggfest igen, och ikväll ringer min kille för att "vi måste prata" (citat: jag) så vid eftertanke sitter nog ett par glas vin fint.

*HEHE*

anna säger (22:58):
vi kan starta en apanslillablogg?!
jag säger (22:59):
men skulle den funka då?
jag säger (22:59):
*hehe* är ju redan gjort liksom!
anna säger (22:59):
ja men du vet.
anna säger (22:59):
vi kör lite elakt om killar typ
jag säger (22:59):
*hehe*
anna säger (23:00):
men utan *hehe*

nyss hemkommen från glöggfest, jag drack ett halvt glas sen ville jag inte ha mer. starkvinsglögg är inte gott. min middag bestod av mandlar, russin, pepparkakor med ädelost och två lussebullar.
jag mår lite illa nu.
och jag är sådär glad bara.

jag tror jag berättar mer någon annan gång.

gossip girl

glömde nämna att gårdagens gossip girl är det bästa hittills! enbart för att chuck bass grät, var full (rufsig) och arg = snygg. sen blev han mer känslig . grät öppet. ledsen. ensam. utelämnad. skedad. MMM. fin.

jag vill vara en av karaktärerna i how i met your mother!

vad jag gillar just precis nu-listan

- att träna
- livet (skoja!!!!!!!)

mensvärk också

det låter nog lite värre än vad det är, jag är bara så himla trött, jag orkar inte ha distansförhållande. jag försöker tänka på den där sälenresan vi ska göra med hans familj plus hund och det gör mig lite glad, men det är långt till dess och jag är ledsen. känner mig ensam, att jag inte kan prata utan att bli missförstådd. jag vill inte bråka. men jag vill att han någon gång ska förstå hur jag känner. och kanske att han ska känna samma sak, tycka att det är lite jobbigt åtminstone, säga det ibland. inte bara vara så jävla glad och nöjd fastän jag är ledsen.

moget.

jag orkar inte ha ett distansförhållande.

klumpen i magen sitter kvar men det känns lite bättre, jag grinade lite igår och sen ringde jag objektet i fråga men det gav inte så mycket, jag slutade gråta men blev istället lite trött. uppgiven. att jag liksom inte kan prata med min egen pojkvän om problem som har med oss att göra och få något uppmuntrande tillbaka, bara få höra att jag är löjlig eftersom jag är ledsen över saker jag inte riktigt kan förklara. att jag letar fel. att vi har det perfekt, att jag är elak som inte känner samma sak. ledsen. vill lägga på. lägger på. i natt sov jag dåligt igen. min mobil dog i förmiddags och jag ska inte hem förrän sent ikväll, det är skönt. jag är på jobbet och har druckit c-vitaminbrus. helst vill jag träna men ikväll är det alldeles för tidigt julfirande så det hinns inte med.

sådär va

kom precis på mig själv med att sitta och stirra i soffan, helt handlingsförlamad. har en klump i magen och känner mig nästan gråtfärdig men jag orkar inte gråta. har bara åkt tåg hela dagen, knappt ätit idag men är ändå inte hungrig. sovit dåligt, för lite, vaknat mitt i natten, dragit mig undan. helgen har varit sådär med andra ord, nu är jag hemma och det är fortfarande bara sådär. jag har illamåendeskänslor och vill gråta.
funderar på att träna istället, allting brukar kännas så mycket bättre då, men jag tror inte att jag orkar. orkar bara sitta i soffan och stirra i taket.

dagens sms

"du är så äcklig. har du börjat läsa Camilla Läckberg också?"

min internetbank

msn på jobbet 2

pojkvän säger:
förlåt för igår

första gången ever!!!!!!!

msn på jobbet

monsieur Hulot säger:
idag var jag på en föreläsning i två timmar om "professionalitet med power point"
jag säger:
HAHA
jag säger:
som om det går att ha i samma mening
monsieur Hulot säger:
det var som att lyssna på filippa bark
monsieur Hulot säger:
visste du att rött signalerar "stopp, kärlek och värme"?
jag säger:
hahaha
monsieur Hulot säger:
visste du att man inte ska sriva för mycket på varje sida i power point?
jag säger:
jag hade mina aningar faktiskt
jag säger:
nää?
monsieur Hulot säger:
visste du att man ska skriva stort?
monsieur Hulot säger:
och less is more

män

inom loppet av en vecka har två av mina bästa vänner blivit dumpade av killar som riktigt överöst dem med bekräftlese av alla slag. 'jag är så kär i dig jag är så glad att vi träffats du är så fin du kommer aldrig vara singel igen gulligull' bestämt datum för dubbel öräldraträff, varit på söndagsmiddag osv för att sedan börja bete sig konstigt, blånekat när de fått frågan om något är fel och fortsatt för att en dag senare 'nä jag har tänkt lite på senaste och jag är nog inte kär i dig'. man ba what? det är då jag inser att det är rätt otroligt att jag och min pojkvän fortfarande är ihop, att trots alla problem vi haft inte tagit det steget, inte velat, ingen av oss, aldrig. det kanske inte är något bra egentligen.
vi bråkade igår igen, och ibland känns som att vi inte kan upprätthålla en normal konversation utan att någon (jag) blir sur, trots att någon (jag) ringer för att få lite samförstånd som istället blir missföstånd och sen bråk. och vi lade på, i bråk, vilket är det värsta jag vet, somna arg, för då vaknar jag arg. för honom försvinner bråket när man lägger på. det finns inte längre. och så håller det på. han, opåverkad, jag påverkad. sur. varje gång. men jag kanske borde vara sådan jag med? inte ödsla energi och ens bli ledsen när jag vet att vi bråkar om olika saker. att han blir sur för jag blir sur, jag blir sur för att han blir sur av princip och så lägger vi (han) på, för han säger att det inte blir bättre om vi fortsätter prata, jag säger att det inte blir bättre av att lägga på. så jag kanske inte borde vara sur igår för att han är som han är och jag är som jag är. inte bråka för bråkandets skull. släppa saker någon gång ibland, erkänna att de inte betyder något och inse att bråket ibland försvinner när man lägger på luren. att 'imorgon är en ny dag' och allt sånt.
fast jag vet inte.

ctrl z

ni vet när man bara vill ångra sina handlingar som i word? liksom trycka ctrl + z steg för steg tills det är som det var innan. jag har under dagen läst ett par kapitel i min studentlitteratur, strukit under det viktiga i blyerts för att sedan göra anteckningar osv osv. sen fick jag den briljanta idén att jag skulle "färgkoda" allt på något sätt. dels med små neon post-its (jag jobbar inte på kontor för intet) och även med. överstrykningspennor. jag fixade fem (!) färger. nu har jag strukit över första sidorna med rosa och jag ångrar mig så jag nästan vill gråta. liksom, strecken var (och är) för mig omöjliga att få i jämn tjocklek, jag vet ju det! ändå ska jag hålla på. det var kluddigt redan vid första sidan, jag hatar kluddigt. och jag tror att det till och med blev mer otydligt nu när det är rosa. men jag kan ju inte sluta nu när jag börjat. första tio sidorna kan ju inte vara rosa och resten i blyerts. nu kommer jag aldrig vilja läsa boken igen för att det är så FULT, jag känner det redan.och såna här småsaker får hela mig att känna att det är bevis på mitt misslyckande, typ "buhu jag kan inte göra något rätt inte ens något så enkelt som att dra färgstreck i en jävla bok".

nu kommer jag inte kunna sälja boken heller.
den var dyr.

så vad gör man? kluddar i alla kapitel så det är jämnfult (och kanske otydligt) eller bara låter det vara som det är (fult alltså)?

julstämning

jag känner faktiskt julstämning för första gången på länge, säkert bara för att jag ska spendera den på andra sidan jordklotet.

livet

fick helt plötsligt sjukt mycket att göra. började en ny kurs idag som slutar vecka två och inkluderar juluppehåll. det är stort grupprojekt med redovisning (börjar i och med föreläsning nästa onsdag, klart fredag!) sen fysisk utarbetning, rapport på tjugo sidor, samt ett individuellt pm på tio, läsa två böcker á 300 sidor innan dess, redovisa innehållet och jag kommer nog ta tillbaka detta snart men jag gillar det, att ha sjukt mycket att göra. jag missar dessutom en vecka (plus jullov) och kanske till och med slutredovisning, men jag fick läsa kursen ändå. tack för det!

ikväll: kurslitteratur, desperate housewives, kanske ingen träning :OOOOO

i våras var jag i berlin med min syster och vi hade jättemycket pengar att bara göra av med, så det enda vi gjorde var att fika, gå på muséer, loppisar, i butiker, promenera mycket, dricka öl, äta. nu tittar jag på bortglömda bilder därifrån och jag vill mest bara åka dit igen. eller någon annan stans. och ha pengar, fika osv osv.

guuud

jag såg nästan hela ensam hemma idag, och jag tyckte att den var lite mysig, kom på mig själv att småle flera gånger. herregud. jag är pinig.
annars har jag bara ätit fil och tränat. bingo rimér sprang på löpbandet brevid mig! han drack take away kaffe samtidigt som han sprang och så gjorde han en hel del gester. när jag gick dansade han ensam mitt i gymmet. det var min dag. ensam hemma och bingo rimér. nu ska jag titta på make me a supermodel!

HEJ

råksde bli full ikväll också mem jag har inte hft särskilt roligt. först slältmiddag på pelikan och det var nest högt och varmt, hade ångest för att jag skuloe betala middagen (jag betällde alltså vatten inte vin till maten) sen betalade pappa ändå (mycket välkommet, maten vAR INTe ens god) . sen mötte jah upp kompisar på götgatan drack drinkar (egentligen groggar + lime i cocktailglas). klockan tolv gick vi mot debaser men det var kö så vi hmnade pårandom gratisställe och hade astråkigt. satt där ett tag stod i toakö betraktade raggande artonåringar osv se nhamnade vi på MC DONALDS för att min kompis var hungrig, jag smakade pommes frittes och har åtsördångest, borstar tänderna, ska sova. men pojkvän fylleringde var fin och så och jag kommer sova gott.

typiskt mig

att köpa tågbiljett i fel riktning.

dricker!

ja alltså jag har varit på födlesedagsfirande hos mina kusiner i södertälje. de pratade mest om jakt, vapen och bilar, inte mina topp tre intressen men jag hade trevligt ändå, oprentatiöst och så fick jag vin! jag hade hoppats på ostbricka men man kan ju inte få allt. fick skjuts hem och nu dricker jag mer vin hemma för att jag inte har råd att göra det ute. snart ska jag röra mig utåt söder och bondegatan. jag vill gå på snottys men det vill nog ingen annan.


fick förresten nya glasögon av min faster! *svår och suddig bild som döljer finnar, ger dock stor näsa!?* snygga som fan! alla vuxna skrattade. nu ska jag halsa rödvin och gå innan de andra hinner gå hem! blir det så får jag sova gott iaf. hälsa på mig om ni ser mig ute!pusss!

apropå konsumtion

vad jag köpt sen löning:
en lök
peppar
filmjölk
dyr tågbiljett till göteborg
present till min syster

vad jag ska köpa:
tågbiljetter till skolan
mat
en kjol från h&m!!

sen är det slut.

idag har jag redovisat en text om konsumtion

men JAG HAR INGET ATT TA PÅ MIG!! jag har prövat allt i min garderob idag och jag gillar inget. och det känns som att jag har tråkig stil och borde "piffa upp garderoben" helt och hållet fastän jag inte ens har råd att köpa ett linne. och så har jag finnar för första gången i mitt liv i princip, de avlöser varandra på hakan och har gjort i veckor nu! jag är osnygg. stackars mig!!

rivmärken jag har för tillfället:

- en centimeter under högra ögat
- fyra centimeter från pannan till ögonbrynet
- typ EN DECIMETER på högra bröstet, nippel inkluderad!!

note to self: drick mer

hittade följande i mitt kök:
två flaskor vitt
bag-in-box, vitt, 3 liter (tax free 99kronor!)
bag-in-box, rosé, 3 liter
en flaska rött
en flaska vitt i kylen
sangria

och typ två flaskor bacardi!

edit: hittade en halvfull bag-in-box, rött, också

men

jag vill också brinna för något! istället funderar jag på varför avsnitt nio av desperate housewives inte har släppts ännu.

nu har han åkt hem och det känns väldigt tomt

men det är inte bara dåligt för nu kan jag titta klart på greys, äta rester och träna!

annat vi gjorde

1. åt godis och thai take away
2. tittade på wall-e
3. härmade wall-e tills vi grät av skratt
4. sov

jag har manligt besök

han ligger och sover i sängen och ska stanna ända tills imorgon. hittills har vi ätit mycket, sovit, promenerat med hund i förorten, druckit rödvin, sett vampyrfilm, poserat i provrum och druckit öl på judit och bertil samt nästan gått på gayklubb, men gick hem och sov istället. han sover nog ett tag till, jag ska titta på greys och sen ska vi på pannkaksbrunch och kanske spela lite schack.

livet

skulle in på konsum lite fort efter jobbet för att köpa vitlök behåller inte kvittot kommer hem och upptäcker att jag köpt silverlök. vad fan är silverlök?

uppdatering

nycklarna låg i tvättstugan.


(jag höll alltså inte alls i mina nycklar i morse)

dålig morgon

okej så två minuter innan jag ska gå håller jag i mina nycklar, lägger ner allt i väskan, sen får jag bråttom, måste verkligen gå och nycklarna är borta. jag letade igenom hela lägenheten (till och med kylen!) och de fanns ingenstans. finns fortfarande ingenstans!!! jag lämnade lägenheten hysterisk, arg, olåst. och igår bråkade jag och pojkvän, samma löjliga bråk, händelseförloppet är ungefär såhär *(alltid såhär): jag frågar varför han gör på ett visst sätt. han säger att han inte alls gjort det jag säger. jag säger att han har det. han blir sur. jag blir sur för att han blir sur. vi lägger på, surt. jag fortsätter vara sur. är sur.

haha

fan vad jag ÄLSKAR how i met your mother.
nu ska jag träna!

vad ska jag göra ikväll??

titta på sos familj? träna?
det är de enda alternativen och jag hinner med båda två, buhu. snart är det iaf how i me your mother på tv, dagens höjdpunkt!
edit: hade visst kommit ett nytt också!!

jag har inget att skriva men gör det ändå

tycker synd om dem som faktiskt kommit hit genom att googla "kul blogg". förlåt.

annat folk googlar top fem:
chuck bass
svante tidholm
porr [animal; tjejer]
pinsamt [tyst; när jag visade brösten; när jag var så ful]
joel alme

vet inte om det är så representativt, men kanske!

idag stör jag mig på

folk som inte svettas på gymmet.

guuud

det är så pinigt när tjejerna i top model blir fulla!! alltid orgier!

det är typ vinter nu

apropå väder, är det bara jag som tycker det är kallt? ser folk (tjejer) med ballerinaskor utan strumpor och uppvikta jeans! i minusgrader!! jag tog min tunna jävligt snygga jacka idag och ångrade det bittert. skulle ha åkt till skolan men missade att mitt kort gått ut dagen innan (hejdå 240 kronor, ännu en gång all kärlek till sj!) så jag åkte hem till mamma istället som det är synd om på riktigt och höll henne sällskap, drack kaffe och gick på promenad med hunden i mammas gummistövlar och knallröda kappa sen drack jag mer kaffe och nu är jag hemma, ska laga nyttig mat och träna trots att jag är jättetrött.

nu funkar internet igen = nya greys

har under dagen fått sammanlagt två små psykbryt men nu känns det bättre. jag pratade precis länge med bästis om ingenting alls och jag saknar verkligen henne, att bo med henne och alltid ha sällskap. nu ska jag träna sen ringa samtal plugga äta mat titta på greys anatomy, en helt vanlig söndag med andra ord.

och jag är så lätt att se igenom

precis som markus krunegård orkar inte försöka mer orkar inte imponera orkar inte bevisa mer orkar inget mer orkar inget mer
och jag vet inte vad allt det här kommer ifrån men idag så grät jag för första gången på tre veckor och jag försökte göra något konstruktivt sorterade papper garderober bytte lakan men det hjälpte inte för jag vet ju att det här har byggts upp i mig hela veckan nu och jag hatar det att jag inte har kontroll över någonting just nu och jag vet inte vad jag ska göra men det lär bli så att jag tränar för femte dagen i rad fastän jag inte egentligen orkar men det känns alltid bättre efteråt, alltid, ute snöar det och jag tänker mest vad fan hände?

förresten så funkar inte mitt internet heller!!

är dirty sexy money bra?

jag är bara väldigt orolig just nu, över det mesta faktiskt

jag tog tag i mig själv och åkte längst ut på gröna linjen för feel good-film (tjenare kungen), popcorn och sällskap sen kändes livet faktiskt lite bättre men så blev jag lämnad på tunnelbanan vid gullmarsplan med alla fulla ungdomar och det slog över igen och jag kände mig ensammast i världen åkte hem skrev dåliga texter och löste korsord, sov länge åt långfrukost till top model australia sen hårdträning, snart får jag kaffesällskap och allt är okej.

idag är ingen bra dag

usch ni vet när allt bara känns dåligt, när man själv känner sig dålig, på precis allt. en sån dag har jag idag, en sån vecka. jag är trött och småsjuk och har varit det i över en månad nu. jag går helt per automatik nu. skola, jobb, äta, träna, serier, sova, åka tåg. och det enda jag tänker hela tiden är ungefär är detta allt? är det här de bästa åren av mitt liv? och jag hör ju hur otacksamt det låter men jag känner så. skyller på mens och kanske grå höst, men det är nog lite för enkelt.
jag måste ha någonting att se fram emot. vad som helst, det räcker med något litet som skiljer sig från min vardag just nu. men jag orkar inte ens ta tag i något, är för trött, för omotiverad. och så fortsätter det. är så t r ö t t på mig själv, och vad gör man när man själv är problemet?

äntligen!

för övrigt är det värsta gemytliga julstämningen på coop. pepparkakor, pepparkaksdeg, julmust och pynt överallt. jag nöjde mig med risgrynsgröt, bara 10 kronor!
nu ska jag titta på gossip girl.

jag engagerar mig mer i gossip girl än mitt egna liv

jag är så fruktansvärt omotiverad just nu. hatar det.

det är fint att jag varje gång jag går hemåt från hornstullhållet måste stanna upp för att titta hur fint det faktiskt är, ändå vill jag åka bort mest hela tiden allra helst till ryssland fast det lutar åt prag eller kanske amsterdam, men jag har inte tid och framför allt inte råd men jag vill vill vill. jag ska, snart, 2009.

mitt hår luktar fructis jag laddar ner dubbla avsnitt av top model och fantiserar om den dagen vi flyttat ihop, skaffat hund, introducerat våra föräldrar för varandra och är allmänt romantisk fast helst av allt vill jag nog slippa min klass vara färdigutbildad ett par år äldre och klokare ha ett jobb jag trivs med och så vidare men jag är rädd att jag bara tror att jag är bra på det jag vill vara bra på, att jag egentligen är som alla i min klass och kommer sluta på ett kontor och göra ungefär vad jag gör nu resten av livet, för lite högre lön, men kanske inte ens det

fin kväll

joel alme var fin igår men allt annat också, började med förförfest hemma med äckligt rödvin och choklad, sen förfest på publik (där var för övrigt söta ttt, var dock för feg för att hälsa) med vin och schack, foajébaren mer vin, en fantastisk joel alme (med stråkar!) och sitta kvar i stora soffor titta ut på ett regnigt göteborg och prata pussas lite emellanåt, klappa på varandra och konstatera att det varit en väldigt bra kväll
nu bakissover han naken och jag ska se på greys anatomy, ikväll ska jag träffa hans föräldrar för första gången med seriös och fin utemiddag och jag är nervös, fast ändå inte, det känns mest väldigt bra. puss!

en helt annan sak

läste att den finlandssvenske jämställdhetsminister har tafsat flertal kvinnor på börsten vid en politisk sammankomst, känns mycket bra och så. han fick åtminstone avgå, och "ber om ursäkt till alla drabbade". jaha liksom.

det är något erotiskt med att åka tåg (kindenberg-referens)

idag till exempel, han som satt mittemot mig, mycket söt. rufsigt nyvaken, skäggstubb, blå ögon, sol i ansiktet. sisådär sjutton år.
jag tänkte mest guuuuud vad söt han kommer bli när han är vuxen. sen började han FLIRTA med mig, och jag typ dog av obekvämhet, visste inte var jag skulle titta, var jag än tittade satt han och tittade tillbaka. så jag blev generad.
och lite pirrig i magen. haha jag skäms men han var värsta fin!!!

det här med att jag inbillar mig att alla andra har roligare än jag

jag har löst problemet. det räcker med att gå in på facebook och kolla in min klass, för det visar sig att alla är värsta best friends. MEN. bara på internet, de kommunicerar liksom inte irl (haha) så ser man deras wall och typ "åh jag saknade dig idag", man ba WHAT? ni har aldrig sagt ett ord till varandra? ja gud, de blir värre och värre för varje dag. i alla fall så får dem mig att verka jävligt intressant, och det tackar jag nog för. så tack klassis! (känner nästan att jag vill posta bilder för att man ska förstå mina issues men det kan jag nog inte)

the future has got me worried such awful thoughts

idag är en sån dag när jag känt ungefär så här sen bakade jag bullar och drack te och helt plötsligt var allt bra igen, jag är inte bra på att vara ensam tror jag, när hände det undrar jag, jag var ju så bra på det förut.

men obama blev ju åtminstone president

jag känner mig så töntig dagar som dessa när jag verkligen inte gillar mitt eget utseende, ansiktet och dragen alltså, så tröttsamt.

på lördag ska jag se den här

det ska bli fint.

livet!

vissa dagar kommer jag på mig själv att vara avundsjuk hit och dit, att alla andra har det roligare än jag men. livet är rätt bra ändå. kanske inte spontant, galet, fantastisk men tryggt och fint, ibland tråkigt, men oftast inte.


imorgon ska jag baka bullar med två av mina favoritvänner.
på torsdag är jag helt ledig = tvätta, träna, handla.
på fredag har jag seriös redovisning, sen åker jag till göteborg.
sen är det långhelg.

guuuuud

vet att jag inte nämnt det innan men min klass är så efterbliven!! försökte ge dem en chans första dagen men det gick inte, jag vet inte ens hur jag ska beskriva det men alla är så s m å, har liksom inte fattat sin egen personlighet ännu, har verkligen INGEN personlig stil utan bara är.. töntiga, tystlåtna (not that there's anything wrong with that..) och bara AH. jag blir KNÄPP!!! de är så tysta, nervösa, obekväma i sig själva. och on top of that är dem rätt dåliga (=omöjliga att arbeta med) hur kan man inte ha en personlighet när man passerat 20-strecket!? vad kommer hända med dem? jag fattar att alla inte är utåtriktade och pratsamma men kom igen!! uttryck dig på något sätt!!!!!!!!!! vi går ändå en relativt "kreativ" utbildning (hatar ordet, men, vi skriver liksom) och de kan inte ens skriva! inte grammatiskt! uääh. alltså. jag är i regel ganska selektiv med vilka jag umgås med och kan roa mig åt folk rätt lätt, men jag brukar ändå kunna se vad andra ser i typ.. alla, att de har något bara att dem bara inte är "min typ" (haha). visst, de är "snälla" (och jag är snäll, trevlig, hjälpsam tillbaka för det är sån jag är), men herregud. vad. jag. ogillar. dem. jag har liksom gått tillbaka till högstadiebeteende och smsa om folks jättedåliga redovisningar under lektionstid, men sen ser jag till att påpeka något bra efteråt (vilken ingen annan gör, alla andra säger inget, om något. kul!) *snäll* lång utläggning.
i alla fall. vad jag skulle komma till var att jag emellanåt kollar jag upp dem på facebook. fann precis bilder från en halloweenfest och mailar en av de jag gillar i klassen:

rubrik: obs!! viktigt mail

1. JAG DÖR!!!!!!
2. var är xx [butch-tjej som hela tiden snackar om sex, med ALLA (inklusive lärare), en mening som beskrev henne = jag är bra i sängen och har snygga tapeter också]? hade tippat något lättklätt på henne
3. varför var inte vi bjudna?

hahah jag dör alltså

*kul blogg*

fan vad trött jag är.

karaktärer jag stör mig på i one tree hill topp 3

1. "skills"
2. whitey
3. alla andra

vill ha just nu:

risgrynsgröt. på korv.

varannan vatten

jag var verkligen full igår men jag insåg det alldeles för sent för att sluta, och det är jobbigt när man liksom litar på att fyllan gör allt. det gör den inte.
festen var okej. jag kände inte så många, och de jag kände är typ, inga jag gillar. förutom hon som hade festen. och han jag trodde skulle komma men inte kom. och haha där mitt i rödvinsfyllan blev jag verkligen besviken, jag vet inte varför. jag såg liksom hur alla hans vänner kom och inte han, jag och typ buhu, satte mig i soffan och spillde på mig själv, sen åkte jag hem.

han kom inte men jag var full ändå, jag kom ut från toaletten när alla hans vänner kom dit och jag väntadpå honom men han var inte där och jag ahde bättrrat på mitt läppstift var snygg trots allt, pratade med alla hans vänner men han kom inter och jag jände mig besviken sen insåg ja vad jag kände och kände ig som världens sämsta flickvän. fick sällskap till slussen, full jättefull och nu borstarr jag tänderna vill inte sova ensam och är full full fukk p årövin.amlade nästab när kag tog av mig skorna, saknar verkligen min kille men behövde någtot annat ikväll, sällskap humor bekräftelse ocjh
varför var han inte där?

fredag kväll

klockan är 22.12 och jag har spenderat kvällen på vinfri middag hos mina föräldrar sen fick jag hundsällskap till tunnelbanan och nu tänkte jag lägga mig i sängen och lösa lite korsord. jag har ont i halsen men tänker träna imorgon i alla fall, träning och tvättid, sen blir det middag och rödvin och fest, han kommer vara där och jag måste vara jättesnygg, trots att jag för tillfället känner mig ful, tjock (samt ätstörd) och annat töntigt.

det ska tydligen snöa här på fredag

och idag saknar jag göteborg och dricka kaffe på en balkong på hisingen med en fin vän och sen sova någon annan stans, intrasslad i armar, ben och lakan.

södermunderingen

lite sjuk och ledig idag, dagens outift: pyjamas.
oversize tshirt, indiska. tights, h&m (syns ej på bild)
mössa, vintage!!!
glasögon, fejk ray bans, fejk glas, urban outfitters

obs ej seriös outfit, rätt skön dock, funderar på att gå till hemköp och handla sen lägga mig i sängen och läsa alternativt titta på serier tills jag måste gå till jobbet, mmmm

jag hade nästan glömt hur mycket det regnar i göteborg men i lördags blev jag påmind, vi var på andra långgatan och drack öl och alla utom jag blev fulla och bra stämning sen på väg hem hade hade sällskap med en av mina vänner som varit med och druckit öl, jag en hon kanske fem. och det regnade och var typ storm och när jag till slut kom hem var jag så ynklig och trött att jag skakade och allt var blött och så kröp jag ner bredvid honom och satte tårna i hans knäveck och han skrek inte ens, bara klappade lite lätt på mig, sen sov vi hela söndagen ställde tillbaka klockan en timme och låg kvar hela dagen, sen åkte jag hem. nu är jag hemma och det är ganska skönt för allt börjar kännas som vanligt som det ska, efter mycket skrik och mycket bråk är allt äntligen som det ska eller åtminstone på väg att bli och jag är g l a d för första gången på länge.

göteborg

igår på tåget kände jag mig lugn och glad och jag har helt enkelt vant mig vid att åka tåg för tiden går fort och jag såg på min reflektion och tänkte att jag börjar känna igen mig själv igen, blicken är inte död längre och jag var snygg log mot mig själv saknade honom var glad att allt började kännas som vanligt sen kom jag fram och det var konstig stämning som slutade i bråk men sen sov vi och nu känns det ganska bra igen, han skriver högskoleprov och jag har på mig glasögonen som han för övrigt inte kan sluta skratta åt. idag funderar jag på att ta med mig fågeln som vrider upp världen till pustervik och sitta där med en kaffe, kanske ta en promenad sen sushi, rödvin och andra lång, kanske till och med lite schack.
jag ska ha på mig glasögonen hela dagen.

såg nyss när jag jagade korsord i gp att markus krunegård spelar på storan ikväll!! 230 kronor, är det värt det eller ska man vänta tills februari och cirkus i stockholm? någon som varit på spelning på storan och kan ge betyg?

urban outfitters

det är så farligt att ens gå in där, jag vill ha allt (förutom kläderna). jag nöjde mig i alla fall med ett par ray-fakies med fönsterglas (jaja), jag var ytterst tveksam men tänkte att man alltid kan ha dem på spexiga kort, på typ.. fejan (seriöst min tanke när jag stod framför spegeln!! jag är pinig.). jag velade länge men tyckte att de var värda 119:- sen jag fick dem för 69:-, absolut sista paret som *NÖJD*. har tänkt köpa dem rätt länge men jag vet inte, känns i samma klass som nördglasögon plus att jag inte har synfel. men. annars hade jag köpt ett par hos optikern och det hade ju varit jävligt mycket dyrare *rättfärdigar mitt köp*.
han i kassan var nervös och långsam men inte på det trevliga sättet för att han var liksom inte ursäktande snarare obekväm. han var rätt gullig och när jag gick sade jag trevlig helg. han: ehhhhh. ja. är jag ful eller?? kanske är det nu när jag har "spexiga glajjer" men jag kände mig obekväm i solisarna också innan jag vande mig, nu älskar jag dem!

lista på saker jag ska köpa (lön idag!)

1. gummistövlar (röda)
2. jeans
3. tandborsthuvuden
4. film till lomo-kamera
5. glasögon

när du blundar tittar jag

har någon slags klump i magen, nostalgi och saknad tror jag, men jag kan inte placera för vad. hemma ligger gunnar ardelius när du blundar tittar jag bredvid sängen, jag hade kunnat läsa ut den på en timme men jag vill inte. den är precis så fin som man kunde förvänta sig och han är i stockholm och berlin, och jag känner igen mig i kärleken ensamheten allting ikväll åker jag tåg till västkusten och jag lämnade boken vid sängen för jag vill inte läsa ut den, vill inte veta hur den slutar för jag vet att den kommer sluta olyckligt och lämna mig med en ännu större klump i magen för det känns som att den handlar om mig och när jag kommer hem på söndag kommer stockholm ligga kvar som vanligt och fina hösten kommer ha ersatts med grått regn och jag har inte köpt gummistövlar ännu men jag ska för idag får jag lön på radion pratar timo göteborgska och jag saknar göteborg, andra långgatan men stockholm är ju alltid stockholm fast jag egentligen vill åka bort, kanske till berlin

jag är en tant

jag blir på riktigt arg och provocerad när ungdomar (HAHA) inte reser sig upp för äldre på tunnelbanan, jag vill bara skrika att SÅ DÄR GÖR MAN INTE! RES PÅ ER!! men jag tänker att tanterna och gubberna skulle skämmas då för de har en sån tänk-inte-på-mig-attityd, de bara står där med ledsna ögon och trötta ben och jag vill typ bära dem för att de är så söta.

träning

jag skulle ha tränat i morse men någon kom och knackade på min dörr och istället blev det promenad och gott kaffe, nu är jag hemma igen och tänker att jag borde göra saker som är roliga istället för nyttiga (eller helst roliga och nyttiga). jag menar, träna, hur kul är det i jämförelse med fint sällskap? jag känner mig lite skadad. dels för att jag vill få valuta för mitt dyra gymkort. dels för att jag vill träna bara för sakens skull. jag märker knappt någon skillnad, går definitivt inte ner i vikt, oavsett om jag tränar fyra dagar i veckan eller inte alls och lever allmänt osunt. det är inte direkt motiverande, men jag bryr mig inte så värst. ändå får jag dåligt samvete när jag inte tränar. hur kul är det liksom? så bara för att jag är bortrest i helgen och bara hunnit träna en gång vill jag typ hetsträna efter jobbet för att sen åka på middag, och göra samma sak imorgon för att sen åka till västkusten. inte så roligt. men jag lär göra det ändå.

norweigan wood

- Du har en flickvän, va?
- Ja, det skulle man kunna säga. Men vissa omständigheter gör att hon befinner sig långt borta.
- Men ni förstår varandras känslor, eller hur?
- Jag vill tro det. Vad är det annars för mening med saker och ting?

måndag

sitter på jobbet med c-vitaminbrus och någon slags begynnande livskris.
dags att ta pengar från matkassan och köpa brun hårfärg.

terapi

helgen var fin och precis vad jag behövde vi åkte ut i bilen till världens finaste hus och hängde där i tofflor och varma kläder eldade i brasor och åt våfflor, promenerade långt i gummistövlar och plockade svamp i skogen, kom hem eldade lite till löste korsord och spelade monopol i fem timmar sen så åt vi pratade var uppe sent och sov alla tre i samma säng och det var varmt och fint och idag gjorde vi ungefär samma saker som igår sen åkte vi hem och jag ville stanna där typ för alltid utan måsten och äta kakor framför brasan men istället åkte vi hem och tränade. nu är jag hemma, har tränat ätit pluggat och nu ska jag sova, imorgon skola redovisning jobb träna sova igen sen börjar det om och det är lite tröttsamt, lite tråkigt.

HAHA

satt mitt emot nordman idag på tåget, han hade feta halstaturingen och piercings så jag trodde inte at tdet var han, bara någon med lika fult skägg. hade ingen aning om att han var så badass (var tvungen att googla nu) men det var tydligen han. nordman alltså. när jag var liten ville jag vara honom i småstjärnorna. me ndet fick jag inte för jag var tjej, då skrek och slogs jag och sade att det inte spelade någon roll *POJKFLICKA*

nu kom moneybrothers dom vet ingenting om oss på radion och jag vill gråta till

sju dagar i veckan.

ännu en fredag med träning, sen ensam på soffan med random dålig serie framför mig. jag skulle kunna hitta på någonting men egentligen vill jag just sitta på soffan och titta på dåliga serier, äta löshgodis och mjölkchoklad, dock inte ensam, utan med den som man kan göra precis allt tråkigt med och så blir det något fint.

och jag vet inte.

jag orkar nog inte med ett distansförhållande. jag känner mig mest ensam hela tiden och även om vi ses så ofta det bara går, och det är fint och bra och allt det där, så tar det inte bort ensamheten däremellan. det finns en gräns för hur mycket man kan sakna någon och hålla det fint, till slut blir det bara tomt. jag vill mest inte känna mig ensam när jag egentligen inte är det.
och det känns orättvist att vi har hittat så rätt, men har så jävla dåliga förutsättningar att det inte går. det handlar om minst tre år. tre år av att träffas max fyra dagar per månad. vad kan man göra liksom? tänka positivt, whatever. nu vill jag bara gråta. och jag är på jobbet så det kan jag inte.

ja jisses

fem sekunder efter senaste inlägget började jag typ störtböla ringde pojkvän och försökte bli tröstad och han typ det blir bättre sen och jag typ hur vet du det och han jag vet inte vad jag ska säga men om du inte tror på det får du tro på mig, det blir bättre jag *bölar* sen blev han arg för att jag är negativ avslutade med jag älskar dig, sov nu, puss, sen slutade jag faktiskt böla. känns som att jag borde vara en kedjerökare, eller rökare över huvud taget, har personligheten för det åtminstone.

oh well.
har inga penbgar och jag MÅSTE köpa nya jeans. alla mina ser ut såhär i grenen förutom ett par som jag inte vågar använda eftersom de är mina enda hela och mina favvosar som inte säljs längre. har länge tänkt att växla in alla mina enkronor (typ 400=cheapos) och unna mig ett par jeans sen slog det mig: julklappar. så jag får se ut så här ett tag till. nu ska jag nog panta flaskor (skojar inte).

jag är ungefär som clementine i eternal sunshine.

jag blir så trött på mig själv. jag undrar om jag någonsin kommer bli nöjd, eller om jag alltid kommer tänka sönder allt. leta fel. i allt. alltid vara rastlös.
jag vet ju att jag har ett bra liv, på riktigt. mångamånga bra komponenter, men ändå känns allt så ytligt, som att ingenting egentligen betyder någonting. jag vet inte vad jag väntar på, vet inte ens vad jag tror att jag väntar på. vill bara vara nöjd och uppskatta allt fint jag faktiskt har varannan-vecka-personlighet har jag alltid haft, tror jag. nu är jag inne på varannan-timme-personlighet.

bara kall om tårna, annars inget att klaga på

aaahhh jag är så himla fattig just nu, jag har aldrig haft så här lite pengar och jag är absolut inte van vid att ha mycket att röra mig med. det sved liksom att köpa deo! deo på extrapris!! ja herregud.
oh well. idag är en bra dag tror jag. veckan har varit bra. deadline på alla uppgifter på måndag, ingen panik, nästan klar. jobba onsdag-fredag. försöka träna alla dagar också, äta sunt och så. åka till landställe i helgen, tänk röd stuga äppelträd och bara dricka te och typ kratta (älska hösten!!!!). ska bli skönt.

nu: morgonserier och frukost (i sängen givetvis)

jag vet inte varför jag känner att jag måste förklara och eller försvara men det gör jag:

jag vet att alla menar väl, men jag måste poängtera att det inte enbart är dåligt. att han inte enbart är dålig. för det är han verkligen inte. vi fungerar olika, tänker olika, säger saker på olika sätt. han löser inte problem som jag, och det gör mig galen ibland, men det betyder inte att mitt sätt är det enda. han försöker, och jag ser det ofta inte. jag vet att han gör sitt bästa, det han tror underlättar mest, för oss. och jag vet att vi vill det lika mycket, men att vi hanterar det på olika sätt.
jag klarar mig utan honom men jag vill inte behöva göra det, inte ännu, när jag vet att det fortfarande kan bli bra. för det vet jag.

jag tror verkligen att vi kommer lösa det.
slutar jag tro på det, så gör jag slut.

(tack för att ni kommenterar.)

jag vet ju inte ens om jag är surledsenbesviken av princip eller för att det faktiskt finns någonting att vara ledsen över, nu, fortfarande. han säger att jag tänker för mycket, att jag tänker dåligt, och jag tror kanske att han har rätt. men han säger å andra sidan att vi får se vad som händer, att vi ska ta det lugnt, och jag vill inte, jag vill veta och jag vill veta nu.

saker och ting har inte förändrats så värst mycket. inte alls faktiskt.

snyggdag, man tackar

han har tydligen blivit tjock, jag sade att jag också blivit det men det var lögn. jag är snyggare än fucking någonsin. bra dag att göra slut på om man säger så.

kvällens komplimang

random full och jobbig kille: känner du dig som ett gammalt vrak eller?
jag: eh. nej.
han: det ser ut så.

hos mamma och pappa

fortsätter på rödvinet och det känns fint.min familj är fin. en konversation, pappa pratar om nollningen på teknis, jag avbryter: förlåt, apropå säl, kan vi prata om lasses sälväst när du är klar? okej bra.
sen fortsätter pappa prata tills han är klar. sen pratar vi om sälvästen (ja deras vän använder sälVÄST!!). och min familj. är fin. vi kan prata nu och skratta men sen frågar mamma om pojkvännen och göteborg och jag låtsas som inget och syster viskar snälla ord när mamma inte ser och klappar mig på benet. sen dricker jag mer vin och svingott lyxkaffe och snart ska jag åka tillbaka innanför tullarna och fortsätta drickandet med minst lika fina vänner.

imorgon klockan ett kommer tåget in. innan var jag nervös och hade ont i magen, nu ingenting, rödvinet gör helt enkelt sitt. imorgon ska jag skriva en hel rapport av någon anledning. men jag planerar att rödvinssova så länge som möjligt, vakna snygg osv osv

ps, ja jag är lite full. klockan åtta. det är två hundar här som busar och jag vill sno hem minst en av dem

jobbet alltså *tacksam!!*

idag, igen. efter att ha blivit bjuden på rödvin och ostbricka (på arbetstid).
chefen: jag tycker det är så trevligt att du är här.

alltså. jag tycker det är trevligt att vara här.

sjhatet bara växer

ja, om det nu var så att vi mot förmodan skulle fixa det här, distansförhållandetgrejen, så skulle sj ta död på det jävligt kvickt. det finns inte längre sista minuten-biljetter på sträckan, oavsett dag. och en enkelbiljett med, sisådär, fyra veckors framförgållning går på mellan sex och nio hundra. enkel resa. ja man tackar. sj, tack för att ni finns.

en halv flaska rödvin senare

och ja, det känns lite bättre. jag grinade hela dagen, verkligen hela dagen, mina ögon är fortfarande fult svullna men fina killkompisen kom hit och han är så fin, verkligen, jag är glad att jag har honom men ledsen att han ska flytta iväg, långt, till en annan kontinent. han är verkligen b r a. och jag vet att om jag inte var kär i en annan jävla tönt hade jag varit kär i honom. han vill förstå. han vill prata. han vill se mig glad, men accepterar om jag inte är det. vill mitt bästa, men tillåter mig dricka rödvin om det är vad jag behöver. på andra sidan sitter tönten som drar till med argument skaffa en annan kille då så kan du jämföra sen, så kanske du inser allt jag gör för dig och man ba don't even go there. jävla fitta (förlåt).

nu ska jag sova i min rökluktande lägenhet och inte gå på gymnasieklubb, trots att fina fina killkompisen spelar bra skivor. jag hoppas han sover här, jag skulle till och med erbjuda sängplats. jag bryr mig inte om det sårar någon jävla tönt, jag bryr mig inte alls. w h a t e v e r. *moget*

andas

JAG HATAR DIG JUST NU JAG HATAR ATT DU FÅR MIG ATT MÅ SÅ DÅLIGT OCH ATT DU INTE TAR ANSVAR FÖR DET NÄR DET ÄR DITT FEL BARA DITT, JAG HATAR MIG SJÄLV FÖR ATT JAG TRODDE PÅ DIG NÄR DU LOVADE ATT DET INTE SKULLE BLI SOM FÖRUT, MEN JAG HATAR ÄNNU MER ATT DU LÅTSAS SOM INGENTING ATT DU INTE INSER DET ÄR DITT FEL BARA DITT FEL, ATT JAG GJORT ALLT JAG KAN OCH DU INGENTING JAG HATAR ATT JAG SLÖSAT BORT ÖVER TVÅ ÅR PÅ ATT DU SKA BÖRJA BETE DIG SOM DU LOVAT JAG HATAR HATAR DIG ATT DU ÄR DEN ENDA SOM FÅR MIG ATT MÅ DÅLIGT MEN ÄR DEN ENDA SOM INTE FRÅGAR HUR JAG MÅR, JAG HATAR ATT DU ALDRIG NÅGONSIN BETT OM URSÄKT ATT DU INTE FÖRSTÅR NÄR DU GÖR FEL. JAG HATAR DIG JAG HATAR DIG JAG HATAR DIG JAG HATAR ATT JAG LÅTER DIG PÅVERKA MIG JAG HATAR ATT DU GÖR SÅ HÄR MOT MIG JAG HATAR DIG ATT JAG TRÄFFADE DIG, JAG HATAR ALLT VI GÅTT IGENOM. JAG ÅNGRAR ALLT

jag vill bara skrika kunna andas inte gråta ingenting inte känna alls någonsin

jag är bara så. u p p g i v e n. just nu. det är tänkt att vi ska ses i helgen. bokat och klart. vi skulle prata igenom allt, lösa problem. vi har inte hörts knappt alls nu eftersom vi ska "tänka", "prata när vi ses". samtalet igår. SAMTALET IGÅR. jag har aldrig varit så hysteriskt arg, skrikit så högt. för han sa att vi inte alls skulle prata. att vi inte har någonting att prata om. att det bara är jag som tycker att det är dåligt, och han accepterar det. han tycker att det varit bra som det är. BRA SOM DET ÄR. när vi inte hörts på två månader. och jag skriker att han är en jävla idiot, att han låtit mig må dåligt, men lovat att vi ska lösa det, när han i själva verket tror att allt kommer lösa sig genom att träffa varandra. jag säger att han är naiv. att jag inte har något förtroende för honom. att jag är arg, ledsen och besviken och inte kommer vilja titta på honom förrän jag känner annorlunda. tråkigt att du känner så, säger han. och jag vill inte träffa dig om du inte är glad att se mig. och
jag tror inte vi ska ses längre trots att det är bestämt sen länge. trots att vi har betalt dyra pengar för biljetter.

jag inser att han aldrig kommer förändras. att det kommer bli likadant om och om igen, kanske inte just nu, men om ett år, tre år, fem år. varför dra ut på det? jag hatar honom just nu. hatar.

jag låter som världens sämsta vän men jag är världens bästa

funderar seriöst på att ta bort facebook nu. mitt påtänkte rebound har skaffat flickvän, otippat nog en kompis kompis. jag får jobbiga mail från kompisar (egentligen singular) jag försöker undvika, som ringer, skriver på min wall, sen MAILAR för att fråga hur jag mååååår fast egentligen bara få en chans att prata om hur hon mår fastän jag gjort det uppenbart att jag inte vill lyssna. "jag förstår att du har det tufft just nu", man ba what? jag har inte pratat med dig på månader. det enda du tror dig veta är att jag inte är listed as in a relationship.
jag mår bra tack, men jag vill inte prata med dig om det.

ska jag ens svara på mailet??
ååh hur gör man slut med kompisar?

joel alme

åttonde november, göteborg. MMM. han är så fin.

nostalgia strikes with strange powers

idag tänker jag bara på en sak: thai takeaway

igår var en sån kväll när man inte kan minnas att man borstat tänderna men man bara vet det för att det känns på tandraden jag var jättefull men ändå inte fullast jag drack cosmopolitans på ett sunkhak istället för öl och alltallt var trevligt, inga pinsamma sms, inget skrik, gråt eller bråk och nu ska jag bli bjuden på frukost och ja det känns bra bara, tiden går fort, snart är det nästa helg

*loves*

jens lekman.

*loves*

chuck bass 2

dan: I know we don't like each other, you think I'm a boring sheltered nobody
chuck: I don't think of you
dan: alright of course you don't but I've been thinking of me and I've come to the copnclusion that I need to get out of my comfort zone
chuck: are you gay?

MMMM. dryg. dan däremot, töntig. fy.

just nu känner jag mig-listan

1. omotiverad
2. stressad
3. trött
4. lite sjuk
5. ensam

inte världens bästa kombo. gör jag det jag borde? inte alls faktiskt. jag tittar på gossip girl i sängen och sen tänkte jag träna, bara för att känna mig lite duktig. pluggar absolut inte. jag försöker tänka att det alltid löser sig men det här är inte likt mig. jag som åtminstone brukade vara duktig.

en minut in i greys anatomy och jag grinar redan. jag vet inte om jag klarar av att se mer.

vad jag tänker men inte tänker säga just nu del 1

This ain't moving on I know
but who decided that it has to be so
I could wait for you all my life
it would be no waste or sacrifice
I'd rather die alone than letting go

I'd rather die alone than letting go

vad som saknas i mitt liv just nu-listan

1. struktur
2. motivation
3. fysisk närhet
4. en hund (obs inget skämt!!)

jag känner mest att jag vill jobba hela hela hela tiden, få pengar och inte tänka så mycket.

sagt med lena rösten

x: känns det bra?
jag: jaa. eller vad menar du?
x: med jobbet, skola, tycker du att det fungerar bra?
jag: ja, jättebra, verkligen.
x: okej. jag vill bara att du ska veta att det känns jättebra med dig här.

samtal mellan mig och chefen alltså. tänk om man kunde få den uppskattningen (och omtanken!!) från annat håll.

oui, la vie, l'amour

jag insåg nu när det är höst och mitt absoluta favoritväder att mitt liv är ganska bra ändå. visst, jag är inte med killen jag vill och trodde jag skulle vara med för alltidalltid, men. jag ÄLSKAR att vara hemma, i stockholm, igen. älskar min lägenhet, att ha vattnet så fort jag går utanför porten. jag har läser min drömutbildning. trivs på jobbet. jag har världens snällaste föräldrar som jämt ställer upp trots att jag stött bort dem halva mitt liv. jag har kvar alla mina nära vänner och jag umgås med dem ofta, samtidigt som jag slutat umgås med människor jag vuxit ifrån. jag börjar till och med tycka om (!) min kropp på sina stadiga 65 kilo och lite gammalt tonårsöverviktsfett på höfterna.

jag glömmer lätt bort allt det här när jag känner mig ensam. jag behöver en hund.

chuck bass

alltså mmm. jag vet inte vad det är men han är så jävla het, tror det beror på att han är arrogant och stylad. MMMM.

"paus"

ibland är det okej. ibland tänker jag på bra saker.
som när vi pratade om var vi skulle bo och han sade att han inte ville flytta till stocholm för då skulle han bara flytta in i mitt liv, jag vill att när vi flyttar ihop ska det var något som är vårt, inte ditt eller mitt, jag skrattade och frågade varför jag skulle flytta till hans stad, att det var precis samma sak, och han svarade att det är det inte alls, för jag har inget liv utan dig.

jag måste suta vara så arg. jag måste tänka att han inte förstår att han gör fel, att det inte hjälper att skrika. jag måste glömma, förlåta, börja om och allt det där men jag vet inte hur man gör.
jag vill inte vara arg längre,

vill känna så, precis så

(lina scheynius)

(jinxar jag mig själv nu?)

förstod det inte förrän jag satte ord på det men just nu kan det bara bli bättre, oavsett vad som händer, det är så dåligt nu att jag bara kan må bättre. från och med idag. positive thinking.

x

is no longer listed as in a relationship.

egentligen kallar vi det för "paus" men det är ingen skillnad, det är inget förhållande längre, det är inget och det gör mycket ondare än jag trodde men jag orkar inte hoppas vänta bli besviken längre, jag orkar inte.

jag lyssnar på samma skiva hela tiden.

all den här tiden som jag vilat och velat, vilat och väntat och kastat bort, inte nu, kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott.
- markus krunegård

en orgie i bad taste som min syster uttryckte det

jag är som sagt på charter.
och jag känner mig ganska bra. jag vet att jag kan gå tillbaka till mitt förhållande, prata om allt och förhoppningsvis börja om helt, och om jag inte gör det klarar jag mig ändå (mycket bättre än honom dessutom). samtidigt vet jag att han är den jag vill vara med, men jag vill inte sitta om tjugo år och fråga mina barn vad man ska göra om man inte kan leva varken med eller utan sin respektive, som min mamma gjorde med mig. jag vill att det ska fungera, att vi är glada på var sitt håll. inte som på senaste tiden att vi haft varsin vardag, ensamma på varsitt håll och inte haft med varandra att göra. jag tror jag skulle må bra av att börja om, inte bara med honom, utan med allt, släppa allt gammalt dåligt och fokusera på nytt bra.

jag gjorde slut.

nu är jag på svennesemester (med svenskt tangentbord!) och jag ångrar att jag tog med mobilen, för nu har vi hörts trots att jag försökte vara stenhård. men det känns bra. det var mitt beslut, och jag vet att jag klarar mig utan honom. men jag är inte beredd att ge upp riktigt än.

jag har haft herrbesök inatt

visserligen låg han på soffan, men i alla fall.
det var fina killkompisen som var full och ringde mitt i natten och han är verkligen så himla fin på alla sätt och ibland önskar jag att jag bara kunde bli kär i honom istället för jag inbillar mig att det skulle vara så mycket enklare, och jag gillar att folk tittar på oss som om vi vore ett par när vi går över katarina kyrkogård efter pannkaksbrunch och schack, för han är så jävla snygg, men oavsett hur fin och jättebra han är kan jag inte det, för jag är kär i någon annan till döds känns det som fastän det är skit just nu och vi ringer och är tysta, jag konstaterar att vi inte har något att säga varandra, han menar att det inte är ett problem, medan jag tycker att det är det värsta av allt, att man varken hörs eller ses och inte har behovet av att göra det, han säger att men då lägger vi på så slipper vi tystnaden och jag börjar gråta, säger att det inte spelar någon roll för det förändrar inte situationen, lägger på luren, ringer upp igen för att säga att jag inte vill att vi ska höras om det är så det ska vara, han säger om det är vad du vill och jag svarar att jag inte vet för jag vet inte alls jag vill bara att det ska ske på mina villkor, att vi inte hörs för att jag bestämt det och inte för att vi har någonting att säga varandra och jag tänker att det skulle lika gärna kunna vara slut nu för jag känner inte att vi är tillsammans inuti, det är bara tomt där, det gör ingen skillnad om man sätter ord på det, men sen börjar jag tänka på allt runt omkring att jag måste berätta för alla att nej, vi är inte tillsammans längre och jag vet att vi sade för alltid och för alltid med det blev visst inte så och oj oj, nej, och så skulle jag ändra status på facebook och det skulle kännas förnedrande sen skulle jag hångla med fina killkompisen och vara ledsen över att saker aldrig blir som man vill hur mycket man än vill det, man orkar inte hur mycket som helst, i alla fall gör inte jag det

moget.

jag har aldrig trott på det fina vill man så kan man men det kanske är dags nu, det är nog det enda jag har kvar för att inte bara gå ifrån mitt förhållande, som är så fint i teorin men inte alls i praktiken. inte just nu. och jag klarar inte av det. och han säger att jag har dålig inställning, att om jag tänker dåligt så blir det dåligt. jag menar att jag tänker dåligt för att det redan är dåligt, att det är slut på fina tankar att plocka fram. och han förstår inte. han säger till mig att sluta fåna mig. att inte vara så dyster. att han får panik när jag beter mig som jag gör, så dystert, så tyst. och jag tänker mest att jag är dyster, och kommer vara dyster, oavsett vad han säger eller gör. det är liksom för sent för allt fint, jag är redan förstörd av det dåliga.

hästpojken

"och att våga hoppas på något fint är att skjuta sig i huvudet."

find your power animal. slide.

popaganda och framförallt joel alme var bra. så jävla snygg också.

*älskar teddybears*

krav jag har på hundar (och kanske män)

1. söta
2. lagom tjocka
3. lydiga
4. lojala
5. inte så dregliga

jag har förlorat mig själv i dig, förlorar jag dig så förlorar jag mig

jag har så mycket i huvudet men jag vet inte hur jag ska få ut det. på tåget i morse hade jag min ipod på shuffle all och det är konstigt hur en låt kan sätta ord på så mycket. hur uppgiven, trött och besviken (befogat eller obefogat vet inte ens jag själv) jag än är vet jag att det är precis som jens lekman sjunger i maple leaves. jag vet precis hur det borde och kan vara, men jag vet inte vad jag ska göra åt att det inte är så nu. jag vet vad jag vill, men jag vet inte om jag orkar.

imorgon börjar popaganda, på lördag ska jag se joel alme igen.
men först måste jag börja skriva på lite texter.

hälsan själv

jag har fullkomligt brutit ihop två gånger på tre dagar. ändå inbillar jag mig att jag visst inte mår dåligt, det är bara lite mycket nu, jag är glad egentligen.
whatever.

facebookstatus: is tycker synd om sig själv.

på riktigt.
det för att en timmes studier per dag plus resa hem gör att jag inte hinner till jobbet jag verkligen tycker om, och måste säga upp mig. därför måste jag flytta till en håla eftersom jag inte har råd att pendla EN TIMME från stockholm varje morgon. jag kommer inte få bo i min fina söderetta som jag bara haft i två månader, och älskar. med andra ord har jag inte råd att bo och plugga, eftersom sj tar 100 kronor enkel resa. det innebär 200 kronor för tre timmar studier, trots att det ligger en timme hörifrån. sj, jag HATAR er.
jag hatar verkligen det här. jag hatar att saker och ting aldrig löser sig för mig. hej självömkan, men jag gillar inte livet just nu.

jag vill inte känna igen mig i håkan hellströms ramlar.

trots en kväll på ny, fin bar med jättetrevligt sällskap känner jag att jag borde stannat hemma och utnyttjat min tvättid. och jag vet inte ens varför, jag vet bara att något känns feldåligtjobbigt med hela min tillvaro just nu.
s u c k.

!

jag fick tillbaka jackan!!
är det ett tecken?

ps, thomas (?) på debaser är typ snällast i världen. tack!

ja jag vet att det bara är en jacka men jag är ledsen i alla fall ledsen för att jag blir så när jag är full utan att jag kan göra någonting åt det och det blir bara så när jag råkar vara ledsen inuti, det är då det spårar, jag är inte ens medveten om det och jackan, borta, så jävla o n ö d i g t, jag vill inte vara så. jag saknar den gamla jag som alltid var lagom full och glad på fyllan, jag vill inte komma hem och titta mig i spegeln med söndergråtna downsögon och prata med mig själv tills jag somnar.
jag vill vara glad och bekymmerslös. hur svårt ska det vara?
-
för att toppa så gick ett vinglas sönder när jag diskade, och jag har sovit för lite eftersom någon ringde och väckte mig klockan åtta, snart ska jag jobba, och jag vinglar fortfarande.

jag hade tänkt skriva ett fylleinlägg om hur vfel det bär att räkmna kalorider på dansgolvet eller någogint om hutr mycket jah lskare mig kille. sem tappade jag min favforitjacka och jag jag kan nitne ens söfrklara hru mycket jag HATAR mig själv som tillåter migf själv att tappa min favoritjacka, oavsett hur mågmna jägersots och öl kah blivit bjuden på. jag hatar mig själv just nu vför att jag tillåter mig själv tappa bort en hunfrafemtiokronorsjacka som aldrid går catt ersätta, enbart för att jag fått en jägershot på debaser. har hat hat hat hat
jag har grinat hela vägen hem och jag kommer grina hela natten, ringa debaser imorgn för att öra att cde inte hittat någon jacka och sen hata mig själv mer mera mest. HAT

Sj.

det kommer kosta mig 2600 i månaden att ta mig till och från skolan, rabatterat studentpris, exklusive slkort. jag kommer ta csn och ha välbetalt extrajobb, och det kommer inte ens gå runt. jag vill bara grina.
jag hatar sj.

de flesta av mina besöker kommer hit genom att googla på porr/heta tjejer/mooretjejen som figurerar i ett inlägg om ideal. inte riktigt min tanke.

en boklista

Vilken bok läste du senast?
Kafka på stranden av Haruka Murakami

Vilken/vilka böcker läser du just nu?
Erland Loes senaste, Gör vad du vill, William Burroughs - Junky, Chuck Palahniuk Rant och Donna Tartt – the Little Friend.

Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?
Manliga tyvärr.

När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar eller tänker du "nu har jag en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra hälften" kvar o.s.v.?
Jag tänker i delar, mest för att ha koll på hur snabbt jag läser.

Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar etc?
Visual Bookshelf på Facebook på senaste tiden, annars håller jag mig mest till mina favoriter och kan läsa om dem om och om igen.

När blir en bok för lång?
Hellre tung och tjock än pyttetext.

Läser du lika gärna på engelska som på svenska?
Engelska definitivt.

Vilken bok blev du senast berörd/inspirerad av?
Alla Erland Loe-böcker. Och Miranda Julys No One Belongs Here More Than You.

Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall; vilken bok lämnade du senast?
Jag kan, men gör det inte särskilt ofta.

Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla/lånar du oftast?
Amerikansk skönlitteratur.

Rekommendera 5 författare:
Bret Easton Ellis. American Psycho är min absoluta favorit men jag har läst, och tycker om, alla hans romaner.
Erland Loe, har streckläst alla hans böcker på senaste tiden och han är fantastisk.
Chuck Palahniuk. Alla måsta läsa Fight Club.
Adam Haslett. You are Not a Stranger Here för att den är helt underbar.
Gunnar Ardelius, för att Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket är en så fin titel.
(Och självklart Tomas Kindenbergs Kan du inte bara vara pinsamt tyst)

kändisar jag sett på gymmet-listan

1. han med fula skjortor i let's dance-juryn
2. bingo rimér

jag hade fest igår.

min säng eller mitt hår luktar någon annan, det luktar kille, vet inte vem eller vad.

jag önskar att det var min kille, vill bakisskeda och bli alldeles för varm sen äta veglasagne på Louie Louie. och hångla mycket.

kan du inte bara vara pinsamt tyst

Han sade ring tillbaka om du är snäll och inte gör mig ledsen, jag sade att jag inte skulle ringa tillbaka just därför. På den nivån är det. Jag ringde tillbaka i alla fall, hade nästan inget att säga, var tyst därmed snäll, han likadan. Jag kan ringa dig imorgon innan jag åker, om du vill. Du får göra som du vill. Nu har han åkt, och han ringde inte. Han valde att inte ringa, kanske för att vi ändå inte har någonting att säga varandra, det spelar ingen roll. Nu har han åkt och jag får mer tystnad, mer tid att tänka. Tänka på hur fina ord inte betyder någonting längre. Kanske gör det ingenting. Kanske är allt bortglömt när vi ses. Eller så har vi fortfarande inget att säga, och det är mer än pinsam jävla tystnad för det är tomt när jag ser på honom, tomt i blicken, tomt inuti. Det har gått för lång tid, det k ä n n s inte likadant längre och jag kan inte förklara det. Hur förklarar man det? Jag vet bara att man måste anstränga sig dubbelt, tredubbelt, men det är likadant och jag orkar inte vänta mer, vänta på att saker ska kännas som de borde. Vill inte nostalgisera över fina minnen när det borde vara så jämt. Det borde inte ens vara ansträngande. Kärlek räcker inte alltid.

-
Jag är varken sur eller ledsen, mest är jag uppgiven, och jag tror att det kanske är värre. Nu ska jag köpa rödvin, sedan kanske allt detta går över.

helvete!!!!!!!!

gravidnoja deluxe.

-

det är lördag kväll och jag sitter hemma och googlar söta hundvalpar.

alltså.


jag vill inte ens kommentera det.

börjar dagen med bright eyes first day of my life och känner mig som en walking clichée.

fredag

ikväll ska jag träna, städa, titta på världens bästa film (eternal sunshine) och grina jättemycket

jag har bråttom.

tiden går fort men jag vill att den ska gå fortare, fortast.

idag fyller jag år.
tycker inte om det.

-
jag tycker verkligen inte om det, blir alltid besviken trots att jag egentligen inte har några förväntningar. jag vet inte. ingen har kommit ihåg det, och de som skriver på facebook (eller de som ser det på facebook sent ikväll och paniksmsar) räknas inte riktigt. jag bryr mig inte om bekanta. men inte en endaste av mina absolut närmaste vänner har hört av sig, knappt släkten. och jag bryr mig inte om presenter hit eller dit, jag vill bara ha sms från de jag tycker om mest.
jag känner mig med andra ord bortglömd, ouppskattad, bara för att det råkar vara min födelsedag och inte en vanlig torsdag.

well, ikväll ska jag dricka rabarberdrinkar.

mmm kontorstanter

på jobbet, uppe och hämtar kaffe, blir påhoppad av en kollega (vet inte ens hennes namn) som säger vill du höra en sak som du kommer ha nytta av i livet?, trevlig röst. jag säger ja. får en direkt förloämpning till mig personligen. hon säger att jag pratar för högt i mobiltelefon, då alltså inte på arbetstid, utan på min lunch när jag tror mig vara ensam. och hon säger åt mig att inte ta illa upp, hon säger det till mig för att det är bra för mig att veta. allt med ett stelt, artigt leende. och det enda jag kan göra är att le tillbaka och säga vad snällt av dig att uppmärksamma mig på det, tack, det ska jag absolut tänka på i fortsättningen. gud vad irriterad jag blir. man gör inte så. det hade varit en sak om jag pratade i telefon konstant och verkligen skrek. jag har träffat den här människan en gång, max fem minuter, och jag kan inte ha pratat i telefon mer än en. och det kan omöjligt ha stört henne eller någon annan.
jag kan tänka mig hur hon satt mot kollegerna (och vdn) och grimarserade samtidigt som jag pratade. sur är jag.

sex and the city

lite sen reaktion men hur kan alla* gilla sex and the city-filmen!? jag blev provocerad över hur fruktansvärt dålig den var, på riktigt. jag känner redan någon slags hatkärlek inför serien, men filmen, my god, filmen! jag vet inte ens var jag ska börja. allt är så sockersött så man kräks. målgrupp? ogifta kvinnor som vill ha hopp om giftermål (läs: kärlek). nej jag orkar inte. jag länkar istället till Jane Magnussons recension i DN. läs den.

*mina fina, smarta, självständiga tjejkompisar

jag kom in på utbildningen jag sökte alldeles för sent, jag hade inte räknat med det, vet inte om jag ska känna mig glad eller stressad måste pendla dit varje dag måste jag säga upp mig, kommer jag hinna träna,

skitsamma

mest glad

typiskt.

förra veckan tankeverksamhet ägnades helt åt frågan är det såhär det ska vara i fortsättningen och jag kände mig framför allt besviken, irriterad. jag grät av utmattning på tåget, min hjärta slog i 160 och jag skakade, folk tittade men jag brydde mig inte.
nu, när jag är hemma, saknar jag honom, fastän jag nästan var säker på att jag inte skulle göra det. men jag undrar fortfarande om det är såhär det ska vara i fortsättningen.

-

vi lade oss, jag ville inte ligga nära, sade att jag var varm. han somnade långt innan mig, pratade i sömnen, sade att han älskade mig, jag rörde honom inte.

-
vaknade 04.48, kunde inte somna om. huvudet ville inte ligga nära men kroppen skrek sluta nu så jag lade mig som jag brukade, han gnydde litegrann. jag kunde fortfarande inte sova, klockan blev sju, låg inte nära.

hungrig och trött

det ösregnar ute och jag är kvar hos pojkvän. han jobbar idag och tog på sig två extra timmar i morse, jag åker ikväll. har sovit dåligt hela veckan och känner mig ledsen, besviken, inte alls som jag tänkt.
ett plus dock: jag känner mig snygg (och smal) trots en diet bestående av glass och godis. high five.

-
känner mig visst lite tjock. fan.

lördag

dags att titta på mitt kontoutdrag och ta livet av mig.

egentligen inte

åker strax till pojkvän. min tandborste är tydligen inte kvar.
vi handlar en på väg hem.

okej.
fast egentligen inte.

-
tandborsten fanns visst kvar,

jag luktar gräs

jag har tänkt att jag ska skriva många gånger, bland annat om hur fruktansvärt provocerad jag blir av linda skugge, men det har inte blivit av. jag har haft annat för mig. varit på landställen, legat vid vattnet med kylväskor, picknick och gott sällskap. idag hamnade jag ute på gräsmattan och streckläste peter kihlgårds du har inte rätt att inte älska mig, snart måste jag nog ta mig till vattnet igen för jag smälter bort.

jag har det bra med andra ord.
linda skugge får vänta.

...

vad jobbigt det är som vuxen och sedan länge utflyttad att veta att ens föräldrar mår dåligt, och att man inte kan göra någonting över huvud taget åt saken.

darling

vad hände egentligen med världens bästa tidning? jag saknar den. Svante Tidholm, vad gör du han för tiden? skriver han fortfarande? googlar han sig själv och hittar hit?

-
jag tror jag hittade honom. fortfarande bra. fina, fina Svante.

drinktips 16.00

valfri rensprit
rabarber- och jordgubbssaftkoncentrat
lite vatten

och soundtracket till juno

egoboost

[vännen] säger (13:36):
[söta killen] vill inte efterfesta när han inte fick ligg
[vännen] säger (13:36):
a
[vännen] säger (13:36):
och det var ju dig han skulle ligga med

-
och shit vad jag inte kan skriva när jag har druckit. men jag raderar det inte, jag får skratta åt mig själv istället.

full

jag tror att jag ska friendsrequesta om några dagar, för att han var trevlig (mestadels) är det okej eller? får jag göra så fasträn jag har kille? hade det vatrit mer okej om söta killen varit.. osöt? ska friendsrequesta övriga sällskapet hade jag tänkt, det kanske kompioensersas,
alltdå jasg redigerar taggarna på mig själv, tar bort fula bilder, jisses

kommer radersa dettai morgon. jag borde sova klokan är halv fyra!!

...

utölver min vän hade vi en till gemensam vän på facebook

spännande

fykkebkigg/fylleblogg (var tvungen att korrketurskriva lite)

en öl blev först en halv flaska rosé med gammal vämn och prat om saker jag inte riktigt pratar om annars, vardagsfeminism och våldtäkter, litteratur och pojkvänner som inte begriper någotdera. efter det träffade jag (vi) andrsa gamla vänner för ute- och imomhusöl sedan debaser och dansgolv. id båda närvbarande riktigt snygg kille jag spanat lite i smyg på redan för två (!) rå sen, han spanade på mig då också, och nu ska jkah facebooka (alltså kolla på, inte requesta något) honom på fyllan med tandborsten i munnen. vi pratade mycket och hade trevligt, och när jag gick till dansgolbet med en olle kom han kort efteråt och tog onödigt mycket när han pratade, och försökte prayta onödigt myckte på ett dansgolv. allt trots att faktumet att jag har pojkvän outats. men jag hade trevligt, jättetrevligt, fick dansa för första gången på länge och träffa lite nya människor. och en gammal högstadieparalellklasskamrat avslutadfe kvällen med att säga att jag "är skitsnygg" (ett "faktiskt" kom med på slutet men det struntar jag i). min besöksvän tvingar upp mig vid sju imorgon och jag broide sova men nu är det facebookdags.

och smsa pojkväm och säga hur mycket jag älskar honom.

hej men nej

hela mitt huvud har skrikit nej idag, jag vet inte varför, jag är inte ledsen, men jag har bara känt nej nej nej, och nu har jag huvudvärk. ute antingen ösregnar det eller så skiner solen för starkt, jag har varit inne nästan hela dagen, trött och rastlös på samma gång.


jag måste
- börja fotografera igen, börja ta med kameran. måste åtminstone köpa film till nya kameran, pröva den, se om det blir som jag tänkt (jag hoppas det blir som jag tänkt).
- skriva rent allt jag har på papper.

och så måste jag ta körkort.

just nu skiner det jättemycket utanför, lagom till att jag ska gå ut, jag har inget paraply så jag hoppas att det håller i sig. igår kväll: utomhusöl. ikväll: besök och öl. imorgon kväll: fredagsöl. jag gillar det knappt, men det hör till.

såna som hon

en tjej vars blogfolio jag haft i mina bokmärken väldigt länge. fantastisk duktig. och ung. tjejer som hon ger mig ont i magen, av avundsjuka. så fantastiskt begåvad! och ung!

(jag är inte missunsam bara litelite avundsjuk, mest av allt beundrande)

medelmåtta

tänker på att jag måste komma på vad jag ska göra med mitt liv.
jag vill verkligen göra någonting, hitta vad jag tycker om och bli bäst på det.
jag saknar att vara bra på någonting.

jag har alltid varit strukturerad och målmedveten, och nu när jag inte längre har mål att uppnå känns tillvaron lite lätt meningslös. jag är så rädd att jag aldrig kommer komma på vad jag ska göra. att hela min personlighet och tillvaro kommer försvinna till ett tråkigt kontorsjobb.

jag får bara en sån jobbig känsla när jag pratar med honom på något annat vis än ansikte mot ansikte, kropp mot kropp,
det kan aldrig kännas likadant, lika fint, lika viktigt,
istället känns det stelt, opersonligt, överflödigt och inte alls som oss,
det kärleksfulla tar sig inte igenom trots att det finns och jag vet inte vad man gör åt det, vad man kan säga,
det räcker inte till längre,
jag behöver ögonen ansiktet kroppen handen på kinden magen överallt en puss godnatt fina ord och en varm rygg att sova mot,

jag saknar givetvis och är rädd att jag inte är saknad,
det vanliga,

jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din

sex timmar efter att han åkt kommer oron krypande. den helt och hållet obefogade oron. men jag faller inte för den, jag är lugn och jag är glad, men det känns väldigt tomt. tomt i lägenheten, tomt inuti. som det varit nu vill jag ha det hela tiden. jag är så otålig. jag vill ha vår gemensamma framtid, den vi detaljerat planerat tillsammans, redan nu. jag har alltid haft för bråttom. jag är absolut ingen charlotte som romantiserar allt (även om det kanske låter så), jag bara vet hur bra det kommer bli.

jag lyssnar mycket på håkan, det har jag aldrig gjort innan. jag känner mig som femton.

hjälp

bölar till sex and the city-filmen. tio minuter kvar. den är pinsamt dålig. jag är pinsam. åtminstone inte ledsen.
pojkvän har somnar för längesen. precis innan han somnade sade han du är så mycket finare än jag

puss puss jag vill inte att du åker hem. fast det sade jag inte.

han ligger i min säng och sover och är jättefin

de senaste dagarna har varit fantastiskt fina, vi har träffat mina vänner, gjort somriga saker och jag har njutit av att känna mig hemma för första gången på evigheter, mycket tack vare honom
och jag frågar honom tycker du fortfarande inte om stockholm, han är ganska full och rycker bara på axlarna, ser trött ut
han trivs inte alls här

jag vill inte att han ska åka hem till sin, på alla vis, mycket sämre stad

hej

hemkommen efter en veckas semseter i spanien och min enda reflektion är: varför hockeyfrilla?

nu sitter jag i sängen med pojkväns hand runt midjan, och jag vet inte varför hemma alltid känns bäst men det gör det. verkligen.

lite porr

jag bläddrade precis i chuck palahniuks 'snuff', jag gillar honom men jag vet inte om jag kommer uppskatta den här boken som jag uppskattat hans andra.
jag har upptäckt att jag har ett problem med porr, inte på grund av själva industrin, utan någonting annat (typ så). jag tänker på det ganska ofta och jag kan inte komma över att porr nästan känns som otrohet i en relation, fastän jag försöker se det som någonting annat. jag kan förstå att man tänder på porr, jag skulle kunna göra det själv. det jag har svårt att acceptera däremot är då det inte handlar om knullandet utan porrtjejerna, tits'n'ass som (oftast) inte korrelerar med partnens. hos mig skapar det en osäkerhet, och jag vet att det är löjligt. men om ens respektive tänder på porridealet på film, så skulle väl den göra det på krogen också? det är den gränsen som skapar problem för mig, om man tänder kan man väl lika gärna (kunna tänka sig) att knulla. och att vilja ligga med andra är otrohet, för mig. jag förstår att alla har sin egen sexualitet, men eftersom "alla" killar kollar på porr (av sociala orsaker), så måste ju fler tänka på det här.
hur kan man som flickvän undgå att jämföra sig med porrtjejer?

kommentera gärna, för jag är nyfiken på hur andra uppfattar porr i relationer.

*älskar mia och klara*

- jag kanske skulle behöva något lite mer vildare va
- mm
- vi pratar nåt riktigt hänsynslöst
- mm
- nu har jag mer det här, bara, jaha - där går en kille förbi. jaha, där går en till. jaha. det händer ingenting i mig utan det bara liksom, jag bryr mig inte.
- men det kan nog stämma, du skulle behöva nån som.. krafsar lite där inne alltså, någon som kan riva upp dig känslomässigt
- ja, är det inte så?
- sen ska vi ju inte ha några elakingar. det blir ju inget dask med brödspaden.
- nej...
- i baken alltså. det är ju inte tre..
- nej, det känner jag inte skull..men varför skulle han slå till mig med en brödspade? skulle han vara en sån som bakar matbröd tänker du? såhär vedeldad? det orkar jag inte med nån sån nisse
- nej precis, det var det jag menade

..suck

jag undrar var mitt självförtroende tagit vägen. jag har aldrig behövt bekräftelse som jag gör nu, och jag tänker på alla andra tjejer min kille skulle kunna vara med.
jag tycker att jag är en jättebra flickvän, och oftast tycker jag att jag är smartare och kanske till och med sötare än majoriteten. det jag är rädd för är att vi har så olika smak. han uppfattar mig som speciell, och någonstans tror jag att han föredrar vanliga tjejer, vanlig som i min definition av tråkig. jag skulle kanske inte definiera mig själv som särskilt speciell, men tråkig är jag absolut inte. och jag inbillar mig att tråkig är det han vill ha.

tjejer jag föredrar:
nathalie portman, shannyn sossamon, maggie gyllenhaal.

ursäkta psykbrytet.

imorgon ska jag träffa min pojkvän för första gången på tre veckor. jag inser att jag inte fram emot det som jag borde. jag borde champagnebubbla av alla saker jag vill säga, fina ord, saker som bara han skulle förstå. men det är väl det som är problemet. distansförhållande och ses en gång i månaden skulle är inte ett problem i sig, om det fysiska avståndet kompenserades. men just nu gör det inte det, och jag har svårt att se hur det här ska leda någonstans. det här så här det kommer vara, och man måste göra det bästa av det, jag vet, men innan har jag sett det som det enda alternativet.
ofta kommer jag på mig själv med att tänka att jag är ensam vare sig jag är med honom eller inte, och det handlar definitivt inte om fysisk närhet/distans.

jag hoppas att allt det här försvinner på centralstationen.
jag kommer få en snabb puss och han en kram, han kommer säga något i stil med "vad fin du är", jag kommer säga "tack. du är snygg", sen kommer vi hålla hand tills han kommer på att vi är på stan, då får jag nöja mig med en hand runt hans midja och huvudet på hans axel. sen är allt som vanligt, säger vi.

skitbordskitliv

jag panikmöblerade om i lägenheten för att få plats med ett skrivbord jag köpt för pengar jag inte har. det blev inte alls som jag tänkt, och nu vill jag bara gråta.

jag orkar inte just nu.
och nu ska jag ställa tillbaka allt precis som det var innan.

jag sitter på riktigt och gnyr jag vill inte ha det såhär, det var inte det jag tänkte
som ett jävla barn.

jag orkar inte gå ner i källaren.
jag orkar inte lyfta teven en jävla gång till.
jag orkar inte med tanken att jag köpt det där jävla bordet som inte passar.
känner mig misslyckad.

bordet står nu i källaren och kommer stå där tills jag flyttar.
jag hatar det. jag hatar att jag köpt det med förhoppningen om att det skulle bli bra när det bara kommer stå i en källare tills det faller sönder.

jag. måste. släppa. saker. en. gång. för. alla.

hur gör man?
det värsta är att jag vet att jag är knäpp, att det inte är farligt egentligen, att det inte påverkar någonting överhuvudtaget. ändå tänker jag på det, varje dag, och har gjort det i snart sex månader. jag vill bara släppan det. jag vill inte plåga mig själv med tanken, att göra det till någonting det inte är. det är ingenting. så hur gör man?

hybris.

jag är på riktigt nervös över att min pojkvän eller någon annan jag känner på riktigt skulle hitta hit. jag tycker att den här bloggen är alldeles för opersonlig, för opersonlig för att vara läsvärd. men samtidigt är den alldeles för personlig och avslöjande. en person som känner mig skulle förstå att jag är jag baserat endast på "pinsamt tyst", eller att jag flyttat fram och tillbaka, eller att jag tycker om lyxfällan och så vidare. jag vill kunna uttrycka mig helt utan självcensur, det var det som var syftet med det här från början. och jag har inga problem med att vara självutlämnande anonymt, men när någon sammankopplar det med min 'riktiga' personlighet blir det jobbigt. ännu jobbigare när jag lämnar ut andra (fastän det, igen, inte säger någonting för en okänd). det är en svår balans. ju mindre jag lämnar ut om mig själv, desto mindre givande och intressant är skrivandet. och samtidigt, ju mer jag lämnar ut, desto mer nervös blir jag.
HYBRIS.