jag har så mycket i huvudet men jag vet inte hur jag ska få ut det. på tåget i morse hade jag min ipod på shuffle all och det är konstigt hur en låt kan sätta ord på så mycket. hur uppgiven, trött och besviken (befogat eller obefogat vet inte ens jag själv) jag än är vet jag att det är precis som jens lekman sjunger i maple leaves. jag vet precis hur det borde och kan vara, men jag vet inte vad jag ska göra åt att det inte är så nu. jag vet vad jag vill, men jag vet inte om jag orkar.
imorgon börjar popaganda, på lördag ska jag se joel alme igen.
men först måste jag börja skriva på lite texter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar