en minut in i greys anatomy och jag grinar redan. jag vet inte om jag klarar av att se mer.

vad jag tänker men inte tänker säga just nu del 1

This ain't moving on I know
but who decided that it has to be so
I could wait for you all my life
it would be no waste or sacrifice
I'd rather die alone than letting go

I'd rather die alone than letting go

vad som saknas i mitt liv just nu-listan

1. struktur
2. motivation
3. fysisk närhet
4. en hund (obs inget skämt!!)

jag känner mest att jag vill jobba hela hela hela tiden, få pengar och inte tänka så mycket.

sagt med lena rösten

x: känns det bra?
jag: jaa. eller vad menar du?
x: med jobbet, skola, tycker du att det fungerar bra?
jag: ja, jättebra, verkligen.
x: okej. jag vill bara att du ska veta att det känns jättebra med dig här.

samtal mellan mig och chefen alltså. tänk om man kunde få den uppskattningen (och omtanken!!) från annat håll.

oui, la vie, l'amour

jag insåg nu när det är höst och mitt absoluta favoritväder att mitt liv är ganska bra ändå. visst, jag är inte med killen jag vill och trodde jag skulle vara med för alltidalltid, men. jag ÄLSKAR att vara hemma, i stockholm, igen. älskar min lägenhet, att ha vattnet så fort jag går utanför porten. jag har läser min drömutbildning. trivs på jobbet. jag har världens snällaste föräldrar som jämt ställer upp trots att jag stött bort dem halva mitt liv. jag har kvar alla mina nära vänner och jag umgås med dem ofta, samtidigt som jag slutat umgås med människor jag vuxit ifrån. jag börjar till och med tycka om (!) min kropp på sina stadiga 65 kilo och lite gammalt tonårsöverviktsfett på höfterna.

jag glömmer lätt bort allt det här när jag känner mig ensam. jag behöver en hund.

chuck bass

alltså mmm. jag vet inte vad det är men han är så jävla het, tror det beror på att han är arrogant och stylad. MMMM.

"paus"

ibland är det okej. ibland tänker jag på bra saker.
som när vi pratade om var vi skulle bo och han sade att han inte ville flytta till stocholm för då skulle han bara flytta in i mitt liv, jag vill att när vi flyttar ihop ska det var något som är vårt, inte ditt eller mitt, jag skrattade och frågade varför jag skulle flytta till hans stad, att det var precis samma sak, och han svarade att det är det inte alls, för jag har inget liv utan dig.

jag måste suta vara så arg. jag måste tänka att han inte förstår att han gör fel, att det inte hjälper att skrika. jag måste glömma, förlåta, börja om och allt det där men jag vet inte hur man gör.
jag vill inte vara arg längre,

vill känna så, precis så

(lina scheynius)

(jinxar jag mig själv nu?)

förstod det inte förrän jag satte ord på det men just nu kan det bara bli bättre, oavsett vad som händer, det är så dåligt nu att jag bara kan må bättre. från och med idag. positive thinking.

x

is no longer listed as in a relationship.

egentligen kallar vi det för "paus" men det är ingen skillnad, det är inget förhållande längre, det är inget och det gör mycket ondare än jag trodde men jag orkar inte hoppas vänta bli besviken längre, jag orkar inte.

jag lyssnar på samma skiva hela tiden.

all den här tiden som jag vilat och velat, vilat och väntat och kastat bort, inte nu, kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott.
- markus krunegård

en orgie i bad taste som min syster uttryckte det

jag är som sagt på charter.
och jag känner mig ganska bra. jag vet att jag kan gå tillbaka till mitt förhållande, prata om allt och förhoppningsvis börja om helt, och om jag inte gör det klarar jag mig ändå (mycket bättre än honom dessutom). samtidigt vet jag att han är den jag vill vara med, men jag vill inte sitta om tjugo år och fråga mina barn vad man ska göra om man inte kan leva varken med eller utan sin respektive, som min mamma gjorde med mig. jag vill att det ska fungera, att vi är glada på var sitt håll. inte som på senaste tiden att vi haft varsin vardag, ensamma på varsitt håll och inte haft med varandra att göra. jag tror jag skulle må bra av att börja om, inte bara med honom, utan med allt, släppa allt gammalt dåligt och fokusera på nytt bra.

jag gjorde slut.

nu är jag på svennesemester (med svenskt tangentbord!) och jag ångrar att jag tog med mobilen, för nu har vi hörts trots att jag försökte vara stenhård. men det känns bra. det var mitt beslut, och jag vet att jag klarar mig utan honom. men jag är inte beredd att ge upp riktigt än.

jag har haft herrbesök inatt

visserligen låg han på soffan, men i alla fall.
det var fina killkompisen som var full och ringde mitt i natten och han är verkligen så himla fin på alla sätt och ibland önskar jag att jag bara kunde bli kär i honom istället för jag inbillar mig att det skulle vara så mycket enklare, och jag gillar att folk tittar på oss som om vi vore ett par när vi går över katarina kyrkogård efter pannkaksbrunch och schack, för han är så jävla snygg, men oavsett hur fin och jättebra han är kan jag inte det, för jag är kär i någon annan till döds känns det som fastän det är skit just nu och vi ringer och är tysta, jag konstaterar att vi inte har något att säga varandra, han menar att det inte är ett problem, medan jag tycker att det är det värsta av allt, att man varken hörs eller ses och inte har behovet av att göra det, han säger att men då lägger vi på så slipper vi tystnaden och jag börjar gråta, säger att det inte spelar någon roll för det förändrar inte situationen, lägger på luren, ringer upp igen för att säga att jag inte vill att vi ska höras om det är så det ska vara, han säger om det är vad du vill och jag svarar att jag inte vet för jag vet inte alls jag vill bara att det ska ske på mina villkor, att vi inte hörs för att jag bestämt det och inte för att vi har någonting att säga varandra och jag tänker att det skulle lika gärna kunna vara slut nu för jag känner inte att vi är tillsammans inuti, det är bara tomt där, det gör ingen skillnad om man sätter ord på det, men sen börjar jag tänka på allt runt omkring att jag måste berätta för alla att nej, vi är inte tillsammans längre och jag vet att vi sade för alltid och för alltid med det blev visst inte så och oj oj, nej, och så skulle jag ändra status på facebook och det skulle kännas förnedrande sen skulle jag hångla med fina killkompisen och vara ledsen över att saker aldrig blir som man vill hur mycket man än vill det, man orkar inte hur mycket som helst, i alla fall gör inte jag det

moget.

jag har aldrig trott på det fina vill man så kan man men det kanske är dags nu, det är nog det enda jag har kvar för att inte bara gå ifrån mitt förhållande, som är så fint i teorin men inte alls i praktiken. inte just nu. och jag klarar inte av det. och han säger att jag har dålig inställning, att om jag tänker dåligt så blir det dåligt. jag menar att jag tänker dåligt för att det redan är dåligt, att det är slut på fina tankar att plocka fram. och han förstår inte. han säger till mig att sluta fåna mig. att inte vara så dyster. att han får panik när jag beter mig som jag gör, så dystert, så tyst. och jag tänker mest att jag är dyster, och kommer vara dyster, oavsett vad han säger eller gör. det är liksom för sent för allt fint, jag är redan förstörd av det dåliga.

hästpojken

"och att våga hoppas på något fint är att skjuta sig i huvudet."

find your power animal. slide.

popaganda och framförallt joel alme var bra. så jävla snygg också.