precis som markus krunegård orkar inte försöka mer orkar inte imponera orkar inte bevisa mer orkar inget mer orkar inget mer
och jag vet inte vad allt det här kommer ifrån men idag så grät jag för första gången på tre veckor och jag försökte göra något konstruktivt sorterade papper garderober bytte lakan men det hjälpte inte för jag vet ju att det här har byggts upp i mig hela veckan nu och jag hatar det att jag inte har kontroll över någonting just nu och jag vet inte vad jag ska göra men det lär bli så att jag tränar för femte dagen i rad fastän jag inte egentligen orkar men det känns alltid bättre efteråt, alltid, ute snöar det och jag tänker mest vad fan hände?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
November hände. Det är ok att dippa, helt ok faktiskt, och dippar man så kommer man upp igen sen, det gör man, du, jag lovar.
Våga låta dig dippa. Stäng in dig en stund och var ledsen, ring någon, gråt lite, lyssna på fin musik. Kram
Du har nog rätt. jag tror bara jag tar ut det på fel saker. Men tack! Och tack detsamma.
Skicka en kommentar