en orgie i bad taste som min syster uttryckte det

jag är som sagt på charter.
och jag känner mig ganska bra. jag vet att jag kan gå tillbaka till mitt förhållande, prata om allt och förhoppningsvis börja om helt, och om jag inte gör det klarar jag mig ändå (mycket bättre än honom dessutom). samtidigt vet jag att han är den jag vill vara med, men jag vill inte sitta om tjugo år och fråga mina barn vad man ska göra om man inte kan leva varken med eller utan sin respektive, som min mamma gjorde med mig. jag vill att det ska fungera, att vi är glada på var sitt håll. inte som på senaste tiden att vi haft varsin vardag, ensamma på varsitt håll och inte haft med varandra att göra. jag tror jag skulle må bra av att börja om, inte bara med honom, utan med allt, släppa allt gammalt dåligt och fokusera på nytt bra.