på jobbet, uppe och hämtar kaffe, blir påhoppad av en kollega (vet inte ens hennes namn) som säger vill du höra en sak som du kommer ha nytta av i livet?, trevlig röst. jag säger ja. får en direkt förloämpning till mig personligen. hon säger att jag pratar för högt i mobiltelefon, då alltså inte på arbetstid, utan på min lunch när jag tror mig vara ensam. och hon säger åt mig att inte ta illa upp, hon säger det till mig för att det är bra för mig att veta. allt med ett stelt, artigt leende. och det enda jag kan göra är att le tillbaka och säga vad snällt av dig att uppmärksamma mig på det, tack, det ska jag absolut tänka på i fortsättningen. gud vad irriterad jag blir. man gör inte så. det hade varit en sak om jag pratade i telefon konstant och verkligen skrek. jag har träffat den här människan en gång, max fem minuter, och jag kan inte ha pratat i telefon mer än en. och det kan omöjligt ha stört henne eller någon annan.
jag kan tänka mig hur hon satt mot kollegerna (och vdn) och grimarserade samtidigt som jag pratade. sur är jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Mmmm catfight! Hitta något negativt hos henne, som du lika "fint" kan ge henne en framtidslektion kring ;) Vet inte hur gammal hon är, men gamla damer luktar ibland väldigt illa i underlivet - märker man när man går på toaletter efter dem :D Vore ju inte fel att "lära" henne att tvätta musen :D
vilken biatch!
Skicka en kommentar