fredag kväll

klockan är 22.12 och jag har spenderat kvällen på vinfri middag hos mina föräldrar sen fick jag hundsällskap till tunnelbanan och nu tänkte jag lägga mig i sängen och lösa lite korsord. jag har ont i halsen men tänker träna imorgon i alla fall, träning och tvättid, sen blir det middag och rödvin och fest, han kommer vara där och jag måste vara jättesnygg, trots att jag för tillfället känner mig ful, tjock (samt ätstörd) och annat töntigt.

det ska tydligen snöa här på fredag

och idag saknar jag göteborg och dricka kaffe på en balkong på hisingen med en fin vän och sen sova någon annan stans, intrasslad i armar, ben och lakan.

södermunderingen

lite sjuk och ledig idag, dagens outift: pyjamas.
oversize tshirt, indiska. tights, h&m (syns ej på bild)
mössa, vintage!!!
glasögon, fejk ray bans, fejk glas, urban outfitters

obs ej seriös outfit, rätt skön dock, funderar på att gå till hemköp och handla sen lägga mig i sängen och läsa alternativt titta på serier tills jag måste gå till jobbet, mmmm

jag hade nästan glömt hur mycket det regnar i göteborg men i lördags blev jag påmind, vi var på andra långgatan och drack öl och alla utom jag blev fulla och bra stämning sen på väg hem hade hade sällskap med en av mina vänner som varit med och druckit öl, jag en hon kanske fem. och det regnade och var typ storm och när jag till slut kom hem var jag så ynklig och trött att jag skakade och allt var blött och så kröp jag ner bredvid honom och satte tårna i hans knäveck och han skrek inte ens, bara klappade lite lätt på mig, sen sov vi hela söndagen ställde tillbaka klockan en timme och låg kvar hela dagen, sen åkte jag hem. nu är jag hemma och det är ganska skönt för allt börjar kännas som vanligt som det ska, efter mycket skrik och mycket bråk är allt äntligen som det ska eller åtminstone på väg att bli och jag är g l a d för första gången på länge.

göteborg

igår på tåget kände jag mig lugn och glad och jag har helt enkelt vant mig vid att åka tåg för tiden går fort och jag såg på min reflektion och tänkte att jag börjar känna igen mig själv igen, blicken är inte död längre och jag var snygg log mot mig själv saknade honom var glad att allt började kännas som vanligt sen kom jag fram och det var konstig stämning som slutade i bråk men sen sov vi och nu känns det ganska bra igen, han skriver högskoleprov och jag har på mig glasögonen som han för övrigt inte kan sluta skratta åt. idag funderar jag på att ta med mig fågeln som vrider upp världen till pustervik och sitta där med en kaffe, kanske ta en promenad sen sushi, rödvin och andra lång, kanske till och med lite schack.
jag ska ha på mig glasögonen hela dagen.

såg nyss när jag jagade korsord i gp att markus krunegård spelar på storan ikväll!! 230 kronor, är det värt det eller ska man vänta tills februari och cirkus i stockholm? någon som varit på spelning på storan och kan ge betyg?

urban outfitters

det är så farligt att ens gå in där, jag vill ha allt (förutom kläderna). jag nöjde mig i alla fall med ett par ray-fakies med fönsterglas (jaja), jag var ytterst tveksam men tänkte att man alltid kan ha dem på spexiga kort, på typ.. fejan (seriöst min tanke när jag stod framför spegeln!! jag är pinig.). jag velade länge men tyckte att de var värda 119:- sen jag fick dem för 69:-, absolut sista paret som *NÖJD*. har tänkt köpa dem rätt länge men jag vet inte, känns i samma klass som nördglasögon plus att jag inte har synfel. men. annars hade jag köpt ett par hos optikern och det hade ju varit jävligt mycket dyrare *rättfärdigar mitt köp*.
han i kassan var nervös och långsam men inte på det trevliga sättet för att han var liksom inte ursäktande snarare obekväm. han var rätt gullig och när jag gick sade jag trevlig helg. han: ehhhhh. ja. är jag ful eller?? kanske är det nu när jag har "spexiga glajjer" men jag kände mig obekväm i solisarna också innan jag vande mig, nu älskar jag dem!

lista på saker jag ska köpa (lön idag!)

1. gummistövlar (röda)
2. jeans
3. tandborsthuvuden
4. film till lomo-kamera
5. glasögon

när du blundar tittar jag

har någon slags klump i magen, nostalgi och saknad tror jag, men jag kan inte placera för vad. hemma ligger gunnar ardelius när du blundar tittar jag bredvid sängen, jag hade kunnat läsa ut den på en timme men jag vill inte. den är precis så fin som man kunde förvänta sig och han är i stockholm och berlin, och jag känner igen mig i kärleken ensamheten allting ikväll åker jag tåg till västkusten och jag lämnade boken vid sängen för jag vill inte läsa ut den, vill inte veta hur den slutar för jag vet att den kommer sluta olyckligt och lämna mig med en ännu större klump i magen för det känns som att den handlar om mig och när jag kommer hem på söndag kommer stockholm ligga kvar som vanligt och fina hösten kommer ha ersatts med grått regn och jag har inte köpt gummistövlar ännu men jag ska för idag får jag lön på radion pratar timo göteborgska och jag saknar göteborg, andra långgatan men stockholm är ju alltid stockholm fast jag egentligen vill åka bort, kanske till berlin

jag är en tant

jag blir på riktigt arg och provocerad när ungdomar (HAHA) inte reser sig upp för äldre på tunnelbanan, jag vill bara skrika att SÅ DÄR GÖR MAN INTE! RES PÅ ER!! men jag tänker att tanterna och gubberna skulle skämmas då för de har en sån tänk-inte-på-mig-attityd, de bara står där med ledsna ögon och trötta ben och jag vill typ bära dem för att de är så söta.

träning

jag skulle ha tränat i morse men någon kom och knackade på min dörr och istället blev det promenad och gott kaffe, nu är jag hemma igen och tänker att jag borde göra saker som är roliga istället för nyttiga (eller helst roliga och nyttiga). jag menar, träna, hur kul är det i jämförelse med fint sällskap? jag känner mig lite skadad. dels för att jag vill få valuta för mitt dyra gymkort. dels för att jag vill träna bara för sakens skull. jag märker knappt någon skillnad, går definitivt inte ner i vikt, oavsett om jag tränar fyra dagar i veckan eller inte alls och lever allmänt osunt. det är inte direkt motiverande, men jag bryr mig inte så värst. ändå får jag dåligt samvete när jag inte tränar. hur kul är det liksom? så bara för att jag är bortrest i helgen och bara hunnit träna en gång vill jag typ hetsträna efter jobbet för att sen åka på middag, och göra samma sak imorgon för att sen åka till västkusten. inte så roligt. men jag lär göra det ändå.

norweigan wood

- Du har en flickvän, va?
- Ja, det skulle man kunna säga. Men vissa omständigheter gör att hon befinner sig långt borta.
- Men ni förstår varandras känslor, eller hur?
- Jag vill tro det. Vad är det annars för mening med saker och ting?

måndag

sitter på jobbet med c-vitaminbrus och någon slags begynnande livskris.
dags att ta pengar från matkassan och köpa brun hårfärg.

terapi

helgen var fin och precis vad jag behövde vi åkte ut i bilen till världens finaste hus och hängde där i tofflor och varma kläder eldade i brasor och åt våfflor, promenerade långt i gummistövlar och plockade svamp i skogen, kom hem eldade lite till löste korsord och spelade monopol i fem timmar sen så åt vi pratade var uppe sent och sov alla tre i samma säng och det var varmt och fint och idag gjorde vi ungefär samma saker som igår sen åkte vi hem och jag ville stanna där typ för alltid utan måsten och äta kakor framför brasan men istället åkte vi hem och tränade. nu är jag hemma, har tränat ätit pluggat och nu ska jag sova, imorgon skola redovisning jobb träna sova igen sen börjar det om och det är lite tröttsamt, lite tråkigt.

HAHA

satt mitt emot nordman idag på tåget, han hade feta halstaturingen och piercings så jag trodde inte at tdet var han, bara någon med lika fult skägg. hade ingen aning om att han var så badass (var tvungen att googla nu) men det var tydligen han. nordman alltså. när jag var liten ville jag vara honom i småstjärnorna. me ndet fick jag inte för jag var tjej, då skrek och slogs jag och sade att det inte spelade någon roll *POJKFLICKA*

nu kom moneybrothers dom vet ingenting om oss på radion och jag vill gråta till

sju dagar i veckan.

ännu en fredag med träning, sen ensam på soffan med random dålig serie framför mig. jag skulle kunna hitta på någonting men egentligen vill jag just sitta på soffan och titta på dåliga serier, äta löshgodis och mjölkchoklad, dock inte ensam, utan med den som man kan göra precis allt tråkigt med och så blir det något fint.

och jag vet inte.

jag orkar nog inte med ett distansförhållande. jag känner mig mest ensam hela tiden och även om vi ses så ofta det bara går, och det är fint och bra och allt det där, så tar det inte bort ensamheten däremellan. det finns en gräns för hur mycket man kan sakna någon och hålla det fint, till slut blir det bara tomt. jag vill mest inte känna mig ensam när jag egentligen inte är det.
och det känns orättvist att vi har hittat så rätt, men har så jävla dåliga förutsättningar att det inte går. det handlar om minst tre år. tre år av att träffas max fyra dagar per månad. vad kan man göra liksom? tänka positivt, whatever. nu vill jag bara gråta. och jag är på jobbet så det kan jag inte.

ja jisses

fem sekunder efter senaste inlägget började jag typ störtböla ringde pojkvän och försökte bli tröstad och han typ det blir bättre sen och jag typ hur vet du det och han jag vet inte vad jag ska säga men om du inte tror på det får du tro på mig, det blir bättre jag *bölar* sen blev han arg för att jag är negativ avslutade med jag älskar dig, sov nu, puss, sen slutade jag faktiskt böla. känns som att jag borde vara en kedjerökare, eller rökare över huvud taget, har personligheten för det åtminstone.

oh well.
har inga penbgar och jag MÅSTE köpa nya jeans. alla mina ser ut såhär i grenen förutom ett par som jag inte vågar använda eftersom de är mina enda hela och mina favvosar som inte säljs längre. har länge tänkt att växla in alla mina enkronor (typ 400=cheapos) och unna mig ett par jeans sen slog det mig: julklappar. så jag får se ut så här ett tag till. nu ska jag nog panta flaskor (skojar inte).

jag är ungefär som clementine i eternal sunshine.

jag blir så trött på mig själv. jag undrar om jag någonsin kommer bli nöjd, eller om jag alltid kommer tänka sönder allt. leta fel. i allt. alltid vara rastlös.
jag vet ju att jag har ett bra liv, på riktigt. mångamånga bra komponenter, men ändå känns allt så ytligt, som att ingenting egentligen betyder någonting. jag vet inte vad jag väntar på, vet inte ens vad jag tror att jag väntar på. vill bara vara nöjd och uppskatta allt fint jag faktiskt har varannan-vecka-personlighet har jag alltid haft, tror jag. nu är jag inne på varannan-timme-personlighet.

bara kall om tårna, annars inget att klaga på

aaahhh jag är så himla fattig just nu, jag har aldrig haft så här lite pengar och jag är absolut inte van vid att ha mycket att röra mig med. det sved liksom att köpa deo! deo på extrapris!! ja herregud.
oh well. idag är en bra dag tror jag. veckan har varit bra. deadline på alla uppgifter på måndag, ingen panik, nästan klar. jobba onsdag-fredag. försöka träna alla dagar också, äta sunt och så. åka till landställe i helgen, tänk röd stuga äppelträd och bara dricka te och typ kratta (älska hösten!!!!). ska bli skönt.

nu: morgonserier och frukost (i sängen givetvis)

jag vet inte varför jag känner att jag måste förklara och eller försvara men det gör jag:

jag vet att alla menar väl, men jag måste poängtera att det inte enbart är dåligt. att han inte enbart är dålig. för det är han verkligen inte. vi fungerar olika, tänker olika, säger saker på olika sätt. han löser inte problem som jag, och det gör mig galen ibland, men det betyder inte att mitt sätt är det enda. han försöker, och jag ser det ofta inte. jag vet att han gör sitt bästa, det han tror underlättar mest, för oss. och jag vet att vi vill det lika mycket, men att vi hanterar det på olika sätt.
jag klarar mig utan honom men jag vill inte behöva göra det, inte ännu, när jag vet att det fortfarande kan bli bra. för det vet jag.

jag tror verkligen att vi kommer lösa det.
slutar jag tro på det, så gör jag slut.

(tack för att ni kommenterar.)

jag vet ju inte ens om jag är surledsenbesviken av princip eller för att det faktiskt finns någonting att vara ledsen över, nu, fortfarande. han säger att jag tänker för mycket, att jag tänker dåligt, och jag tror kanske att han har rätt. men han säger å andra sidan att vi får se vad som händer, att vi ska ta det lugnt, och jag vill inte, jag vill veta och jag vill veta nu.

saker och ting har inte förändrats så värst mycket. inte alls faktiskt.

snyggdag, man tackar

han har tydligen blivit tjock, jag sade att jag också blivit det men det var lögn. jag är snyggare än fucking någonsin. bra dag att göra slut på om man säger så.

kvällens komplimang

random full och jobbig kille: känner du dig som ett gammalt vrak eller?
jag: eh. nej.
han: det ser ut så.

hos mamma och pappa

fortsätter på rödvinet och det känns fint.min familj är fin. en konversation, pappa pratar om nollningen på teknis, jag avbryter: förlåt, apropå säl, kan vi prata om lasses sälväst när du är klar? okej bra.
sen fortsätter pappa prata tills han är klar. sen pratar vi om sälvästen (ja deras vän använder sälVÄST!!). och min familj. är fin. vi kan prata nu och skratta men sen frågar mamma om pojkvännen och göteborg och jag låtsas som inget och syster viskar snälla ord när mamma inte ser och klappar mig på benet. sen dricker jag mer vin och svingott lyxkaffe och snart ska jag åka tillbaka innanför tullarna och fortsätta drickandet med minst lika fina vänner.

imorgon klockan ett kommer tåget in. innan var jag nervös och hade ont i magen, nu ingenting, rödvinet gör helt enkelt sitt. imorgon ska jag skriva en hel rapport av någon anledning. men jag planerar att rödvinssova så länge som möjligt, vakna snygg osv osv

ps, ja jag är lite full. klockan åtta. det är två hundar här som busar och jag vill sno hem minst en av dem

jobbet alltså *tacksam!!*

idag, igen. efter att ha blivit bjuden på rödvin och ostbricka (på arbetstid).
chefen: jag tycker det är så trevligt att du är här.

alltså. jag tycker det är trevligt att vara här.

sjhatet bara växer

ja, om det nu var så att vi mot förmodan skulle fixa det här, distansförhållandetgrejen, så skulle sj ta död på det jävligt kvickt. det finns inte längre sista minuten-biljetter på sträckan, oavsett dag. och en enkelbiljett med, sisådär, fyra veckors framförgållning går på mellan sex och nio hundra. enkel resa. ja man tackar. sj, tack för att ni finns.

en halv flaska rödvin senare

och ja, det känns lite bättre. jag grinade hela dagen, verkligen hela dagen, mina ögon är fortfarande fult svullna men fina killkompisen kom hit och han är så fin, verkligen, jag är glad att jag har honom men ledsen att han ska flytta iväg, långt, till en annan kontinent. han är verkligen b r a. och jag vet att om jag inte var kär i en annan jävla tönt hade jag varit kär i honom. han vill förstå. han vill prata. han vill se mig glad, men accepterar om jag inte är det. vill mitt bästa, men tillåter mig dricka rödvin om det är vad jag behöver. på andra sidan sitter tönten som drar till med argument skaffa en annan kille då så kan du jämföra sen, så kanske du inser allt jag gör för dig och man ba don't even go there. jävla fitta (förlåt).

nu ska jag sova i min rökluktande lägenhet och inte gå på gymnasieklubb, trots att fina fina killkompisen spelar bra skivor. jag hoppas han sover här, jag skulle till och med erbjuda sängplats. jag bryr mig inte om det sårar någon jävla tönt, jag bryr mig inte alls. w h a t e v e r. *moget*

andas

JAG HATAR DIG JUST NU JAG HATAR ATT DU FÅR MIG ATT MÅ SÅ DÅLIGT OCH ATT DU INTE TAR ANSVAR FÖR DET NÄR DET ÄR DITT FEL BARA DITT, JAG HATAR MIG SJÄLV FÖR ATT JAG TRODDE PÅ DIG NÄR DU LOVADE ATT DET INTE SKULLE BLI SOM FÖRUT, MEN JAG HATAR ÄNNU MER ATT DU LÅTSAS SOM INGENTING ATT DU INTE INSER DET ÄR DITT FEL BARA DITT FEL, ATT JAG GJORT ALLT JAG KAN OCH DU INGENTING JAG HATAR ATT JAG SLÖSAT BORT ÖVER TVÅ ÅR PÅ ATT DU SKA BÖRJA BETE DIG SOM DU LOVAT JAG HATAR HATAR DIG ATT DU ÄR DEN ENDA SOM FÅR MIG ATT MÅ DÅLIGT MEN ÄR DEN ENDA SOM INTE FRÅGAR HUR JAG MÅR, JAG HATAR ATT DU ALDRIG NÅGONSIN BETT OM URSÄKT ATT DU INTE FÖRSTÅR NÄR DU GÖR FEL. JAG HATAR DIG JAG HATAR DIG JAG HATAR DIG JAG HATAR ATT JAG LÅTER DIG PÅVERKA MIG JAG HATAR ATT DU GÖR SÅ HÄR MOT MIG JAG HATAR DIG ATT JAG TRÄFFADE DIG, JAG HATAR ALLT VI GÅTT IGENOM. JAG ÅNGRAR ALLT

jag vill bara skrika kunna andas inte gråta ingenting inte känna alls någonsin

jag är bara så. u p p g i v e n. just nu. det är tänkt att vi ska ses i helgen. bokat och klart. vi skulle prata igenom allt, lösa problem. vi har inte hörts knappt alls nu eftersom vi ska "tänka", "prata när vi ses". samtalet igår. SAMTALET IGÅR. jag har aldrig varit så hysteriskt arg, skrikit så högt. för han sa att vi inte alls skulle prata. att vi inte har någonting att prata om. att det bara är jag som tycker att det är dåligt, och han accepterar det. han tycker att det varit bra som det är. BRA SOM DET ÄR. när vi inte hörts på två månader. och jag skriker att han är en jävla idiot, att han låtit mig må dåligt, men lovat att vi ska lösa det, när han i själva verket tror att allt kommer lösa sig genom att träffa varandra. jag säger att han är naiv. att jag inte har något förtroende för honom. att jag är arg, ledsen och besviken och inte kommer vilja titta på honom förrän jag känner annorlunda. tråkigt att du känner så, säger han. och jag vill inte träffa dig om du inte är glad att se mig. och
jag tror inte vi ska ses längre trots att det är bestämt sen länge. trots att vi har betalt dyra pengar för biljetter.

jag inser att han aldrig kommer förändras. att det kommer bli likadant om och om igen, kanske inte just nu, men om ett år, tre år, fem år. varför dra ut på det? jag hatar honom just nu. hatar.

jag låter som världens sämsta vän men jag är världens bästa

funderar seriöst på att ta bort facebook nu. mitt påtänkte rebound har skaffat flickvän, otippat nog en kompis kompis. jag får jobbiga mail från kompisar (egentligen singular) jag försöker undvika, som ringer, skriver på min wall, sen MAILAR för att fråga hur jag mååååår fast egentligen bara få en chans att prata om hur hon mår fastän jag gjort det uppenbart att jag inte vill lyssna. "jag förstår att du har det tufft just nu", man ba what? jag har inte pratat med dig på månader. det enda du tror dig veta är att jag inte är listed as in a relationship.
jag mår bra tack, men jag vill inte prata med dig om det.

ska jag ens svara på mailet??
ååh hur gör man slut med kompisar?

joel alme

åttonde november, göteborg. MMM. han är så fin.

nostalgia strikes with strange powers

idag tänker jag bara på en sak: thai takeaway

igår var en sån kväll när man inte kan minnas att man borstat tänderna men man bara vet det för att det känns på tandraden jag var jättefull men ändå inte fullast jag drack cosmopolitans på ett sunkhak istället för öl och alltallt var trevligt, inga pinsamma sms, inget skrik, gråt eller bråk och nu ska jag bli bjuden på frukost och ja det känns bra bara, tiden går fort, snart är det nästa helg

*loves*

jens lekman.

*loves*

chuck bass 2

dan: I know we don't like each other, you think I'm a boring sheltered nobody
chuck: I don't think of you
dan: alright of course you don't but I've been thinking of me and I've come to the copnclusion that I need to get out of my comfort zone
chuck: are you gay?

MMMM. dryg. dan däremot, töntig. fy.

just nu känner jag mig-listan

1. omotiverad
2. stressad
3. trött
4. lite sjuk
5. ensam

inte världens bästa kombo. gör jag det jag borde? inte alls faktiskt. jag tittar på gossip girl i sängen och sen tänkte jag träna, bara för att känna mig lite duktig. pluggar absolut inte. jag försöker tänka att det alltid löser sig men det här är inte likt mig. jag som åtminstone brukade vara duktig.