egentligen inte

åker strax till pojkvän. min tandborste är tydligen inte kvar.
vi handlar en på väg hem.

okej.
fast egentligen inte.

-
tandborsten fanns visst kvar,

jag luktar gräs

jag har tänkt att jag ska skriva många gånger, bland annat om hur fruktansvärt provocerad jag blir av linda skugge, men det har inte blivit av. jag har haft annat för mig. varit på landställen, legat vid vattnet med kylväskor, picknick och gott sällskap. idag hamnade jag ute på gräsmattan och streckläste peter kihlgårds du har inte rätt att inte älska mig, snart måste jag nog ta mig till vattnet igen för jag smälter bort.

jag har det bra med andra ord.
linda skugge får vänta.

...

vad jobbigt det är som vuxen och sedan länge utflyttad att veta att ens föräldrar mår dåligt, och att man inte kan göra någonting över huvud taget åt saken.

darling

vad hände egentligen med världens bästa tidning? jag saknar den. Svante Tidholm, vad gör du han för tiden? skriver han fortfarande? googlar han sig själv och hittar hit?

-
jag tror jag hittade honom. fortfarande bra. fina, fina Svante.

drinktips 16.00

valfri rensprit
rabarber- och jordgubbssaftkoncentrat
lite vatten

och soundtracket till juno

egoboost

[vännen] säger (13:36):
[söta killen] vill inte efterfesta när han inte fick ligg
[vännen] säger (13:36):
a
[vännen] säger (13:36):
och det var ju dig han skulle ligga med

-
och shit vad jag inte kan skriva när jag har druckit. men jag raderar det inte, jag får skratta åt mig själv istället.

full

jag tror att jag ska friendsrequesta om några dagar, för att han var trevlig (mestadels) är det okej eller? får jag göra så fasträn jag har kille? hade det vatrit mer okej om söta killen varit.. osöt? ska friendsrequesta övriga sällskapet hade jag tänkt, det kanske kompioensersas,
alltdå jasg redigerar taggarna på mig själv, tar bort fula bilder, jisses

kommer radersa dettai morgon. jag borde sova klokan är halv fyra!!

...

utölver min vän hade vi en till gemensam vän på facebook

spännande

fykkebkigg/fylleblogg (var tvungen att korrketurskriva lite)

en öl blev först en halv flaska rosé med gammal vämn och prat om saker jag inte riktigt pratar om annars, vardagsfeminism och våldtäkter, litteratur och pojkvänner som inte begriper någotdera. efter det träffade jag (vi) andrsa gamla vänner för ute- och imomhusöl sedan debaser och dansgolv. id båda närvbarande riktigt snygg kille jag spanat lite i smyg på redan för två (!) rå sen, han spanade på mig då också, och nu ska jkah facebooka (alltså kolla på, inte requesta något) honom på fyllan med tandborsten i munnen. vi pratade mycket och hade trevligt, och när jag gick till dansgolbet med en olle kom han kort efteråt och tog onödigt mycket när han pratade, och försökte prayta onödigt myckte på ett dansgolv. allt trots att faktumet att jag har pojkvän outats. men jag hade trevligt, jättetrevligt, fick dansa för första gången på länge och träffa lite nya människor. och en gammal högstadieparalellklasskamrat avslutadfe kvällen med att säga att jag "är skitsnygg" (ett "faktiskt" kom med på slutet men det struntar jag i). min besöksvän tvingar upp mig vid sju imorgon och jag broide sova men nu är det facebookdags.

och smsa pojkväm och säga hur mycket jag älskar honom.

hej men nej

hela mitt huvud har skrikit nej idag, jag vet inte varför, jag är inte ledsen, men jag har bara känt nej nej nej, och nu har jag huvudvärk. ute antingen ösregnar det eller så skiner solen för starkt, jag har varit inne nästan hela dagen, trött och rastlös på samma gång.


jag måste
- börja fotografera igen, börja ta med kameran. måste åtminstone köpa film till nya kameran, pröva den, se om det blir som jag tänkt (jag hoppas det blir som jag tänkt).
- skriva rent allt jag har på papper.

och så måste jag ta körkort.

just nu skiner det jättemycket utanför, lagom till att jag ska gå ut, jag har inget paraply så jag hoppas att det håller i sig. igår kväll: utomhusöl. ikväll: besök och öl. imorgon kväll: fredagsöl. jag gillar det knappt, men det hör till.

såna som hon

en tjej vars blogfolio jag haft i mina bokmärken väldigt länge. fantastisk duktig. och ung. tjejer som hon ger mig ont i magen, av avundsjuka. så fantastiskt begåvad! och ung!

(jag är inte missunsam bara litelite avundsjuk, mest av allt beundrande)

medelmåtta

tänker på att jag måste komma på vad jag ska göra med mitt liv.
jag vill verkligen göra någonting, hitta vad jag tycker om och bli bäst på det.
jag saknar att vara bra på någonting.

jag har alltid varit strukturerad och målmedveten, och nu när jag inte längre har mål att uppnå känns tillvaron lite lätt meningslös. jag är så rädd att jag aldrig kommer komma på vad jag ska göra. att hela min personlighet och tillvaro kommer försvinna till ett tråkigt kontorsjobb.

jag får bara en sån jobbig känsla när jag pratar med honom på något annat vis än ansikte mot ansikte, kropp mot kropp,
det kan aldrig kännas likadant, lika fint, lika viktigt,
istället känns det stelt, opersonligt, överflödigt och inte alls som oss,
det kärleksfulla tar sig inte igenom trots att det finns och jag vet inte vad man gör åt det, vad man kan säga,
det räcker inte till längre,
jag behöver ögonen ansiktet kroppen handen på kinden magen överallt en puss godnatt fina ord och en varm rygg att sova mot,

jag saknar givetvis och är rädd att jag inte är saknad,
det vanliga,

jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din

sex timmar efter att han åkt kommer oron krypande. den helt och hållet obefogade oron. men jag faller inte för den, jag är lugn och jag är glad, men det känns väldigt tomt. tomt i lägenheten, tomt inuti. som det varit nu vill jag ha det hela tiden. jag är så otålig. jag vill ha vår gemensamma framtid, den vi detaljerat planerat tillsammans, redan nu. jag har alltid haft för bråttom. jag är absolut ingen charlotte som romantiserar allt (även om det kanske låter så), jag bara vet hur bra det kommer bli.

jag lyssnar mycket på håkan, det har jag aldrig gjort innan. jag känner mig som femton.

hjälp

bölar till sex and the city-filmen. tio minuter kvar. den är pinsamt dålig. jag är pinsam. åtminstone inte ledsen.
pojkvän har somnar för längesen. precis innan han somnade sade han du är så mycket finare än jag

puss puss jag vill inte att du åker hem. fast det sade jag inte.

han ligger i min säng och sover och är jättefin

de senaste dagarna har varit fantastiskt fina, vi har träffat mina vänner, gjort somriga saker och jag har njutit av att känna mig hemma för första gången på evigheter, mycket tack vare honom
och jag frågar honom tycker du fortfarande inte om stockholm, han är ganska full och rycker bara på axlarna, ser trött ut
han trivs inte alls här

jag vill inte att han ska åka hem till sin, på alla vis, mycket sämre stad

hej

hemkommen efter en veckas semseter i spanien och min enda reflektion är: varför hockeyfrilla?

nu sitter jag i sängen med pojkväns hand runt midjan, och jag vet inte varför hemma alltid känns bäst men det gör det. verkligen.

lite porr

jag bläddrade precis i chuck palahniuks 'snuff', jag gillar honom men jag vet inte om jag kommer uppskatta den här boken som jag uppskattat hans andra.
jag har upptäckt att jag har ett problem med porr, inte på grund av själva industrin, utan någonting annat (typ så). jag tänker på det ganska ofta och jag kan inte komma över att porr nästan känns som otrohet i en relation, fastän jag försöker se det som någonting annat. jag kan förstå att man tänder på porr, jag skulle kunna göra det själv. det jag har svårt att acceptera däremot är då det inte handlar om knullandet utan porrtjejerna, tits'n'ass som (oftast) inte korrelerar med partnens. hos mig skapar det en osäkerhet, och jag vet att det är löjligt. men om ens respektive tänder på porridealet på film, så skulle väl den göra det på krogen också? det är den gränsen som skapar problem för mig, om man tänder kan man väl lika gärna (kunna tänka sig) att knulla. och att vilja ligga med andra är otrohet, för mig. jag förstår att alla har sin egen sexualitet, men eftersom "alla" killar kollar på porr (av sociala orsaker), så måste ju fler tänka på det här.
hur kan man som flickvän undgå att jämföra sig med porrtjejer?

kommentera gärna, för jag är nyfiken på hur andra uppfattar porr i relationer.

*älskar mia och klara*

- jag kanske skulle behöva något lite mer vildare va
- mm
- vi pratar nåt riktigt hänsynslöst
- mm
- nu har jag mer det här, bara, jaha - där går en kille förbi. jaha, där går en till. jaha. det händer ingenting i mig utan det bara liksom, jag bryr mig inte.
- men det kan nog stämma, du skulle behöva nån som.. krafsar lite där inne alltså, någon som kan riva upp dig känslomässigt
- ja, är det inte så?
- sen ska vi ju inte ha några elakingar. det blir ju inget dask med brödspaden.
- nej...
- i baken alltså. det är ju inte tre..
- nej, det känner jag inte skull..men varför skulle han slå till mig med en brödspade? skulle han vara en sån som bakar matbröd tänker du? såhär vedeldad? det orkar jag inte med nån sån nisse
- nej precis, det var det jag menade

..suck

jag undrar var mitt självförtroende tagit vägen. jag har aldrig behövt bekräftelse som jag gör nu, och jag tänker på alla andra tjejer min kille skulle kunna vara med.
jag tycker att jag är en jättebra flickvän, och oftast tycker jag att jag är smartare och kanske till och med sötare än majoriteten. det jag är rädd för är att vi har så olika smak. han uppfattar mig som speciell, och någonstans tror jag att han föredrar vanliga tjejer, vanlig som i min definition av tråkig. jag skulle kanske inte definiera mig själv som särskilt speciell, men tråkig är jag absolut inte. och jag inbillar mig att tråkig är det han vill ha.

tjejer jag föredrar:
nathalie portman, shannyn sossamon, maggie gyllenhaal.

ursäkta psykbrytet.

imorgon ska jag träffa min pojkvän för första gången på tre veckor. jag inser att jag inte fram emot det som jag borde. jag borde champagnebubbla av alla saker jag vill säga, fina ord, saker som bara han skulle förstå. men det är väl det som är problemet. distansförhållande och ses en gång i månaden skulle är inte ett problem i sig, om det fysiska avståndet kompenserades. men just nu gör det inte det, och jag har svårt att se hur det här ska leda någonstans. det här så här det kommer vara, och man måste göra det bästa av det, jag vet, men innan har jag sett det som det enda alternativet.
ofta kommer jag på mig själv med att tänka att jag är ensam vare sig jag är med honom eller inte, och det handlar definitivt inte om fysisk närhet/distans.

jag hoppas att allt det här försvinner på centralstationen.
jag kommer få en snabb puss och han en kram, han kommer säga något i stil med "vad fin du är", jag kommer säga "tack. du är snygg", sen kommer vi hålla hand tills han kommer på att vi är på stan, då får jag nöja mig med en hand runt hans midja och huvudet på hans axel. sen är allt som vanligt, säger vi.

skitbordskitliv

jag panikmöblerade om i lägenheten för att få plats med ett skrivbord jag köpt för pengar jag inte har. det blev inte alls som jag tänkt, och nu vill jag bara gråta.

jag orkar inte just nu.
och nu ska jag ställa tillbaka allt precis som det var innan.

jag sitter på riktigt och gnyr jag vill inte ha det såhär, det var inte det jag tänkte
som ett jävla barn.

jag orkar inte gå ner i källaren.
jag orkar inte lyfta teven en jävla gång till.
jag orkar inte med tanken att jag köpt det där jävla bordet som inte passar.
känner mig misslyckad.

bordet står nu i källaren och kommer stå där tills jag flyttar.
jag hatar det. jag hatar att jag köpt det med förhoppningen om att det skulle bli bra när det bara kommer stå i en källare tills det faller sönder.