hemma

igår var min kille fin.
kom hem till honom och hundvalpsögon efter att ha varit bortrest. pratade, pussades, skrattade om och om igen, hela kvällen. sen när båda håller på att somna så säger han "förlåt att det är så mycket jag nu", och det sammanfattar verkligen allt som inte varit som vanligt på senaste, (som egentligen mest beror på slentrian och vardag). det var ovanligt insiktsfullt av honom, och moget. jag blev glad.

S-U-C-K

alltså gud. blir så trött på mig själv. börjar få tillbaka komplex och hitta nya, trots att jag bara blir äldre och smartare men framför allt snyggare. jag är ju snygg, och jag ser ut som jag gör och ingen träning eller manisk kosthantering kommer ändra på det särskilt mycket, jag vet ju det. och mina bröst är faktiskt inte så små, men nu på senaste tror jag på allt det är, till ingen nytta.
hatar att jag är medveten om hur löjlig jag är. hatar att känna mig som femton.

åt glass och pizza igår, vill träna *ätstörd*

lyssnar på håkan. varför?

dålig dag idag och klockan är bara 09:47. har en sån där äcklig klump i magen som stiger uppåt så man känner sig fysiskt illamående, och jag vet inte varför. har dessutom en riktig fuldag.
men det är soligt, jag har solglasögon och jag ska vara utomhus me en take-away kaffe och låtsas vara snygg.

the game.

råkade se dokumentären om 'the game' igår, fyfan vad äckligt, jag är rädd. det värsta är ju att hälften av killarna verkade normala sen ba (på danska) "jag blev anrunkad på dansgolvet!!" asnöjd. man ba: HUR SVÅRT ÄR DET EGENTLIGEN ATT FÅ HÅNGLA PÅ VIPER ROOM NÄR NI GÅR PÅ FULLA, SVENNIGA TJEJER SOM TILL OCH MED HÅNGLAR MED VARANDRA? inte så jävla svårt. inte heller direkt girlfriend material som de konstaterade lite senare genom att säga det är ju jobbigt eftersom nu vet man att tjejer inte är så oskyldiga". eeh.
ibland är det jobbigt att vara feminist, men framför allt är det jobbigt att vara så pass intelligent att man fattar hur dumma i huvudet alla andra är.
finns det en the game i alla killar? då blir jag lesbisk på en gång.

bring me down, knock me down

råkade supa bort mobilen i helgen, grinade dessutom över det hela natten, nu skäms jag.
aldrig, och jag menar aldrig, mer gin.
alkohol-jag, 1-0.

råkade skämta om engla igår, det var för tidigt

såhär ska det ju inte vara

och jag ska föreställa vuxen
men ibland är det tröttsamt att vara den som är vuxen och förståndig hela tiden, så jag struntar i det nu. så varför är det bara jag som får ont i magen, blir ledsen osv? alltid likadant när jag inte orkar, det är då jag ska bli uppryckt och omtyckt, för det förtjänar jag.
jag hade sett fram emot den här kvällen länge men nu vill jag mest dricka upp min vinflaska själv, grina lite och rödvinssova hela helgen.

allt för ett uteblivit sms eller samtal jag inte ens fått chansen att ignorera.
ge mig övertag, för en gångs skull, tack.

titel

tror jag skulle hata att vara singel men ibland undrar jag, jag blir så trött så trött.
är lite illa att jag ibland tänker på oss helt i imperfekt. helt i imperfekt. en gång var vi glada, en gång skrattade vi tills vi grät för att vi lekte tysta-leken-och-göra-fula-grimsarser, en gång tittade du på mig när jag sov och sade att du älskade mig fastän jag måste varit asful (allvarligt, typ utvecklingsstörds-ful, dreglandes, mittbena och så vidare) och en gång så kändes allt som om det skulle vara du och jag för alltid som i för alltid, tills vi dör. jag vet inte om jag tror det längre. och jag tror inte du förstår det, och att du därför kanske anstränger dig mindre än jag. men då blir det så här. precis så här. och jag är trött.

suck

varför tror jag som smart, medveten och relativt snygg att allt skulle vara bättre om jag hade snyggare (större) bröst? suck

hej,

jag har tagit titeln från tomas kindenberg underbara bok "kan du inte bara vara pinsamt tyst", förlåt för det tomas. jag gillar dig.