*älskar teddybears*

krav jag har på hundar (och kanske män)

1. söta
2. lagom tjocka
3. lydiga
4. lojala
5. inte så dregliga

jag har förlorat mig själv i dig, förlorar jag dig så förlorar jag mig

jag har så mycket i huvudet men jag vet inte hur jag ska få ut det. på tåget i morse hade jag min ipod på shuffle all och det är konstigt hur en låt kan sätta ord på så mycket. hur uppgiven, trött och besviken (befogat eller obefogat vet inte ens jag själv) jag än är vet jag att det är precis som jens lekman sjunger i maple leaves. jag vet precis hur det borde och kan vara, men jag vet inte vad jag ska göra åt att det inte är så nu. jag vet vad jag vill, men jag vet inte om jag orkar.

imorgon börjar popaganda, på lördag ska jag se joel alme igen.
men först måste jag börja skriva på lite texter.

hälsan själv

jag har fullkomligt brutit ihop två gånger på tre dagar. ändå inbillar jag mig att jag visst inte mår dåligt, det är bara lite mycket nu, jag är glad egentligen.
whatever.

facebookstatus: is tycker synd om sig själv.

på riktigt.
det för att en timmes studier per dag plus resa hem gör att jag inte hinner till jobbet jag verkligen tycker om, och måste säga upp mig. därför måste jag flytta till en håla eftersom jag inte har råd att pendla EN TIMME från stockholm varje morgon. jag kommer inte få bo i min fina söderetta som jag bara haft i två månader, och älskar. med andra ord har jag inte råd att bo och plugga, eftersom sj tar 100 kronor enkel resa. det innebär 200 kronor för tre timmar studier, trots att det ligger en timme hörifrån. sj, jag HATAR er.
jag hatar verkligen det här. jag hatar att saker och ting aldrig löser sig för mig. hej självömkan, men jag gillar inte livet just nu.

jag vill inte känna igen mig i håkan hellströms ramlar.

trots en kväll på ny, fin bar med jättetrevligt sällskap känner jag att jag borde stannat hemma och utnyttjat min tvättid. och jag vet inte ens varför, jag vet bara att något känns feldåligtjobbigt med hela min tillvaro just nu.
s u c k.

!

jag fick tillbaka jackan!!
är det ett tecken?

ps, thomas (?) på debaser är typ snällast i världen. tack!

ja jag vet att det bara är en jacka men jag är ledsen i alla fall ledsen för att jag blir så när jag är full utan att jag kan göra någonting åt det och det blir bara så när jag råkar vara ledsen inuti, det är då det spårar, jag är inte ens medveten om det och jackan, borta, så jävla o n ö d i g t, jag vill inte vara så. jag saknar den gamla jag som alltid var lagom full och glad på fyllan, jag vill inte komma hem och titta mig i spegeln med söndergråtna downsögon och prata med mig själv tills jag somnar.
jag vill vara glad och bekymmerslös. hur svårt ska det vara?
-
för att toppa så gick ett vinglas sönder när jag diskade, och jag har sovit för lite eftersom någon ringde och väckte mig klockan åtta, snart ska jag jobba, och jag vinglar fortfarande.

jag hade tänkt skriva ett fylleinlägg om hur vfel det bär att räkmna kalorider på dansgolvet eller någogint om hutr mycket jah lskare mig kille. sem tappade jag min favforitjacka och jag jag kan nitne ens söfrklara hru mycket jag HATAR mig själv som tillåter migf själv att tappa min favoritjacka, oavsett hur mågmna jägersots och öl kah blivit bjuden på. jag hatar mig själv just nu vför att jag tillåter mig själv tappa bort en hunfrafemtiokronorsjacka som aldrid går catt ersätta, enbart för att jag fått en jägershot på debaser. har hat hat hat hat
jag har grinat hela vägen hem och jag kommer grina hela natten, ringa debaser imorgn för att öra att cde inte hittat någon jacka och sen hata mig själv mer mera mest. HAT

Sj.

det kommer kosta mig 2600 i månaden att ta mig till och från skolan, rabatterat studentpris, exklusive slkort. jag kommer ta csn och ha välbetalt extrajobb, och det kommer inte ens gå runt. jag vill bara grina.
jag hatar sj.

de flesta av mina besöker kommer hit genom att googla på porr/heta tjejer/mooretjejen som figurerar i ett inlägg om ideal. inte riktigt min tanke.

en boklista

Vilken bok läste du senast?
Kafka på stranden av Haruka Murakami

Vilken/vilka böcker läser du just nu?
Erland Loes senaste, Gör vad du vill, William Burroughs - Junky, Chuck Palahniuk Rant och Donna Tartt – the Little Friend.

Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?
Manliga tyvärr.

När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar eller tänker du "nu har jag en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra hälften" kvar o.s.v.?
Jag tänker i delar, mest för att ha koll på hur snabbt jag läser.

Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar etc?
Visual Bookshelf på Facebook på senaste tiden, annars håller jag mig mest till mina favoriter och kan läsa om dem om och om igen.

När blir en bok för lång?
Hellre tung och tjock än pyttetext.

Läser du lika gärna på engelska som på svenska?
Engelska definitivt.

Vilken bok blev du senast berörd/inspirerad av?
Alla Erland Loe-böcker. Och Miranda Julys No One Belongs Here More Than You.

Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall; vilken bok lämnade du senast?
Jag kan, men gör det inte särskilt ofta.

Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla/lånar du oftast?
Amerikansk skönlitteratur.

Rekommendera 5 författare:
Bret Easton Ellis. American Psycho är min absoluta favorit men jag har läst, och tycker om, alla hans romaner.
Erland Loe, har streckläst alla hans böcker på senaste tiden och han är fantastisk.
Chuck Palahniuk. Alla måsta läsa Fight Club.
Adam Haslett. You are Not a Stranger Here för att den är helt underbar.
Gunnar Ardelius, för att Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket är en så fin titel.
(Och självklart Tomas Kindenbergs Kan du inte bara vara pinsamt tyst)

kändisar jag sett på gymmet-listan

1. han med fula skjortor i let's dance-juryn
2. bingo rimér

jag hade fest igår.

min säng eller mitt hår luktar någon annan, det luktar kille, vet inte vem eller vad.

jag önskar att det var min kille, vill bakisskeda och bli alldeles för varm sen äta veglasagne på Louie Louie. och hångla mycket.

kan du inte bara vara pinsamt tyst

Han sade ring tillbaka om du är snäll och inte gör mig ledsen, jag sade att jag inte skulle ringa tillbaka just därför. På den nivån är det. Jag ringde tillbaka i alla fall, hade nästan inget att säga, var tyst därmed snäll, han likadan. Jag kan ringa dig imorgon innan jag åker, om du vill. Du får göra som du vill. Nu har han åkt, och han ringde inte. Han valde att inte ringa, kanske för att vi ändå inte har någonting att säga varandra, det spelar ingen roll. Nu har han åkt och jag får mer tystnad, mer tid att tänka. Tänka på hur fina ord inte betyder någonting längre. Kanske gör det ingenting. Kanske är allt bortglömt när vi ses. Eller så har vi fortfarande inget att säga, och det är mer än pinsam jävla tystnad för det är tomt när jag ser på honom, tomt i blicken, tomt inuti. Det har gått för lång tid, det k ä n n s inte likadant längre och jag kan inte förklara det. Hur förklarar man det? Jag vet bara att man måste anstränga sig dubbelt, tredubbelt, men det är likadant och jag orkar inte vänta mer, vänta på att saker ska kännas som de borde. Vill inte nostalgisera över fina minnen när det borde vara så jämt. Det borde inte ens vara ansträngande. Kärlek räcker inte alltid.

-
Jag är varken sur eller ledsen, mest är jag uppgiven, och jag tror att det kanske är värre. Nu ska jag köpa rödvin, sedan kanske allt detta går över.

helvete!!!!!!!!

gravidnoja deluxe.

-

det är lördag kväll och jag sitter hemma och googlar söta hundvalpar.

alltså.


jag vill inte ens kommentera det.

börjar dagen med bright eyes first day of my life och känner mig som en walking clichée.

fredag

ikväll ska jag träna, städa, titta på världens bästa film (eternal sunshine) och grina jättemycket

jag har bråttom.

tiden går fort men jag vill att den ska gå fortare, fortast.

idag fyller jag år.
tycker inte om det.

-
jag tycker verkligen inte om det, blir alltid besviken trots att jag egentligen inte har några förväntningar. jag vet inte. ingen har kommit ihåg det, och de som skriver på facebook (eller de som ser det på facebook sent ikväll och paniksmsar) räknas inte riktigt. jag bryr mig inte om bekanta. men inte en endaste av mina absolut närmaste vänner har hört av sig, knappt släkten. och jag bryr mig inte om presenter hit eller dit, jag vill bara ha sms från de jag tycker om mest.
jag känner mig med andra ord bortglömd, ouppskattad, bara för att det råkar vara min födelsedag och inte en vanlig torsdag.

well, ikväll ska jag dricka rabarberdrinkar.

mmm kontorstanter

på jobbet, uppe och hämtar kaffe, blir påhoppad av en kollega (vet inte ens hennes namn) som säger vill du höra en sak som du kommer ha nytta av i livet?, trevlig röst. jag säger ja. får en direkt förloämpning till mig personligen. hon säger att jag pratar för högt i mobiltelefon, då alltså inte på arbetstid, utan på min lunch när jag tror mig vara ensam. och hon säger åt mig att inte ta illa upp, hon säger det till mig för att det är bra för mig att veta. allt med ett stelt, artigt leende. och det enda jag kan göra är att le tillbaka och säga vad snällt av dig att uppmärksamma mig på det, tack, det ska jag absolut tänka på i fortsättningen. gud vad irriterad jag blir. man gör inte så. det hade varit en sak om jag pratade i telefon konstant och verkligen skrek. jag har träffat den här människan en gång, max fem minuter, och jag kan inte ha pratat i telefon mer än en. och det kan omöjligt ha stört henne eller någon annan.
jag kan tänka mig hur hon satt mot kollegerna (och vdn) och grimarserade samtidigt som jag pratade. sur är jag.

sex and the city

lite sen reaktion men hur kan alla* gilla sex and the city-filmen!? jag blev provocerad över hur fruktansvärt dålig den var, på riktigt. jag känner redan någon slags hatkärlek inför serien, men filmen, my god, filmen! jag vet inte ens var jag ska börja. allt är så sockersött så man kräks. målgrupp? ogifta kvinnor som vill ha hopp om giftermål (läs: kärlek). nej jag orkar inte. jag länkar istället till Jane Magnussons recension i DN. läs den.

*mina fina, smarta, självständiga tjejkompisar

jag kom in på utbildningen jag sökte alldeles för sent, jag hade inte räknat med det, vet inte om jag ska känna mig glad eller stressad måste pendla dit varje dag måste jag säga upp mig, kommer jag hinna träna,

skitsamma

mest glad

typiskt.

förra veckan tankeverksamhet ägnades helt åt frågan är det såhär det ska vara i fortsättningen och jag kände mig framför allt besviken, irriterad. jag grät av utmattning på tåget, min hjärta slog i 160 och jag skakade, folk tittade men jag brydde mig inte.
nu, när jag är hemma, saknar jag honom, fastän jag nästan var säker på att jag inte skulle göra det. men jag undrar fortfarande om det är såhär det ska vara i fortsättningen.

-

vi lade oss, jag ville inte ligga nära, sade att jag var varm. han somnade långt innan mig, pratade i sömnen, sade att han älskade mig, jag rörde honom inte.

-
vaknade 04.48, kunde inte somna om. huvudet ville inte ligga nära men kroppen skrek sluta nu så jag lade mig som jag brukade, han gnydde litegrann. jag kunde fortfarande inte sova, klockan blev sju, låg inte nära.

hungrig och trött

det ösregnar ute och jag är kvar hos pojkvän. han jobbar idag och tog på sig två extra timmar i morse, jag åker ikväll. har sovit dåligt hela veckan och känner mig ledsen, besviken, inte alls som jag tänkt.
ett plus dock: jag känner mig snygg (och smal) trots en diet bestående av glass och godis. high five.

-
känner mig visst lite tjock. fan.

lördag

dags att titta på mitt kontoutdrag och ta livet av mig.