när du blundar tittar jag

har någon slags klump i magen, nostalgi och saknad tror jag, men jag kan inte placera för vad. hemma ligger gunnar ardelius när du blundar tittar jag bredvid sängen, jag hade kunnat läsa ut den på en timme men jag vill inte. den är precis så fin som man kunde förvänta sig och han är i stockholm och berlin, och jag känner igen mig i kärleken ensamheten allting ikväll åker jag tåg till västkusten och jag lämnade boken vid sängen för jag vill inte läsa ut den, vill inte veta hur den slutar för jag vet att den kommer sluta olyckligt och lämna mig med en ännu större klump i magen för det känns som att den handlar om mig och när jag kommer hem på söndag kommer stockholm ligga kvar som vanligt och fina hösten kommer ha ersatts med grått regn och jag har inte köpt gummistövlar ännu men jag ska för idag får jag lön på radion pratar timo göteborgska och jag saknar göteborg, andra långgatan men stockholm är ju alltid stockholm fast jag egentligen vill åka bort, kanske till berlin