tycker livet är lite orättvist ändå, jag vill kunna vara med den jag tycker om och saknar. det är okej nu men självklart undrar jag hur länge jag kommer vara okej. jag tror inte jag kommer vara okej i två år.
men jag får se.
jag ska inte klaga. det är ingens fel, det är såhär det är och man måste göra det bästa av det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar