mm

sitter på golvet med datorn i knät på någon främmande grannes trådlösa nätverk och känner mig ensam. lägenheten är iordninggjord och jag hade föreställt mig att jag skulle ha finfika/vinbjudning men istället sitter jag just såhär. har inte ringt någon, vet inte ens om någon vet att jag flyttat tillbaka, orkar inte säga till för jag orkar inte träffas, prata och så vidare. istället känner jag mig ensam. jag är rädd att jag håller på att bli som jag var förut, att bara kunna tänka på allt jag är besviken över och aldrig kunna le genuint, bara stirra med en tom blick och önska att saker och ting vore annorlunda, utan att veta konkret hur eller vad då. jag är jävligt rädd för att det ska bli så och jag får panik när jag tänker på att det är sommar, och jag borde vara glad och göra massa saker och dricka mycket, ha roligtroligtroligtjätteroligt. ensam.