å ena sidan å andra sidan

jag vet inte om det är mitt eget fel att jag är så ledsen om kvällarna och att jag känner mig ensam, men jag v-i-l-l inte göra någonting, förutom att träna då. jag ligger på sängen och stirrar och tänker på vad jag skulle kunna göra, men det finns liksom inte så mycket att välja på, men det kanske är just det som är självvalt. men även när jag gör saker så känner jag mig ledsen, att låtsas vara glad känns som en större ansträngning än att vara ledsen ensam. men jag vet inte.
allra värst är att jag inte vet vad som skulle kunna göra saken bättre.
men jag påbörjar ny taktik idag: låtsas som att jag inte alls är ledsen, hitta på saker, ringa alla, låtsas vara glad och se om det funkar. försöka tänka att det visst blir bättre sen och att distansförhållandet kommer fungera, att jag visst kommer komma på vad jag ska göra med mitt liv, att jag kommer bli nöjd och så vidare och så vidare.