alltså oh my god vad jag är cp, hatar när jag är såhär. att jag inbillar mig saker. att jag tänker att min pojkvän kan vara otrogen, kan som i kan i praktiken. föreställer mig det i huvudet. att jag, fastän jag inte har anledning att inte lita på honom, tänker på helt otänkbara saker som får mig att vilja jag vet inte. jag blir bara knäpp. är alla såhär neurotiska eller? varför utsätter man sig för obehagliga tankar helt utan anledning? jag vetvetvet med all säkerhet att så inte är fallet så why. why why why. neurotisk neurotisk neurotisk. hjälper inte att jag är ensam hemma hos honom nu, kan göra vad jag vill, kolla upp vad jag vill. men det ska jag inte, för sån är jag inte. inte ännu iaf.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar