titel

tror jag skulle hata att vara singel men ibland undrar jag, jag blir så trött så trött.
är lite illa att jag ibland tänker på oss helt i imperfekt. helt i imperfekt. en gång var vi glada, en gång skrattade vi tills vi grät för att vi lekte tysta-leken-och-göra-fula-grimsarser, en gång tittade du på mig när jag sov och sade att du älskade mig fastän jag måste varit asful (allvarligt, typ utvecklingsstörds-ful, dreglandes, mittbena och så vidare) och en gång så kändes allt som om det skulle vara du och jag för alltid som i för alltid, tills vi dör. jag vet inte om jag tror det längre. och jag tror inte du förstår det, och att du därför kanske anstränger dig mindre än jag. men då blir det så här. precis så här. och jag är trött.