jag har haft herrbesök inatt

visserligen låg han på soffan, men i alla fall.
det var fina killkompisen som var full och ringde mitt i natten och han är verkligen så himla fin på alla sätt och ibland önskar jag att jag bara kunde bli kär i honom istället för jag inbillar mig att det skulle vara så mycket enklare, och jag gillar att folk tittar på oss som om vi vore ett par när vi går över katarina kyrkogård efter pannkaksbrunch och schack, för han är så jävla snygg, men oavsett hur fin och jättebra han är kan jag inte det, för jag är kär i någon annan till döds känns det som fastän det är skit just nu och vi ringer och är tysta, jag konstaterar att vi inte har något att säga varandra, han menar att det inte är ett problem, medan jag tycker att det är det värsta av allt, att man varken hörs eller ses och inte har behovet av att göra det, han säger att men då lägger vi på så slipper vi tystnaden och jag börjar gråta, säger att det inte spelar någon roll för det förändrar inte situationen, lägger på luren, ringer upp igen för att säga att jag inte vill att vi ska höras om det är så det ska vara, han säger om det är vad du vill och jag svarar att jag inte vet för jag vet inte alls jag vill bara att det ska ske på mina villkor, att vi inte hörs för att jag bestämt det och inte för att vi har någonting att säga varandra och jag tänker att det skulle lika gärna kunna vara slut nu för jag känner inte att vi är tillsammans inuti, det är bara tomt där, det gör ingen skillnad om man sätter ord på det, men sen börjar jag tänka på allt runt omkring att jag måste berätta för alla att nej, vi är inte tillsammans längre och jag vet att vi sade för alltid och för alltid med det blev visst inte så och oj oj, nej, och så skulle jag ändra status på facebook och det skulle kännas förnedrande sen skulle jag hångla med fina killkompisen och vara ledsen över att saker aldrig blir som man vill hur mycket man än vill det, man orkar inte hur mycket som helst, i alla fall gör inte jag det