jag har en existentiell kris tror jag. jag försöker stilla den med how i met your mother, träning och sällskap, men bäst funkar nog jobb för jobb=pengar, trots att jag fick retroaktivt csn igår för att jag råkat fylla i för två terminer och alltså har (lånade) pengar. hej lyxfällan! fast nä. jag satte in tiotusen direkt på sparkontot så jag fortsätter leva snålt, jag är så jävla duktig. min kille sa att jag skulle sluta som 'han i erland loe-boken'. doppler alltså. fan. jag har liksom inga mål med det jag gör, jag kan inte motivera min tillvaro över huvud taget. just nu känner jag i princip att hoppa av min utbildning, för att den inte alls är som jag väntat, att det bara kostar mig pengar. men istället tänker jag att jag biter ihop för att få en examen, presterar bra, för att jag annars slösat bort så mycket tid och pengar på inget. det är vad jag gör. biter ihop, tänker att det ger mig möjligheter längre fram. men i framtiden, när jag har min examen och ändå inte får något jobb, vad gör jag då? och vad gör jag när jag kanske har tusen möjligheter men ingen som passar mig? jag antar att jag är kräsen. men jag är så sjukt avundsjuk på alla som bara kan vara tillfreds med sin tillvaro. jag är inte det, jag har aldrig varit det. det måste vara perfekt. och det är det ju aldrig.
men, jag tittar på how i met your mother och jag skrattar, önskar att mitt liv var precis så (moget). men jag har en klump i magen, är livrädd för att fastna på ett kontor resten av livet när alla andra får sina drömjobb (moget).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Du är ett barn av din tid, så där är varenda 70-talist och i synnerhet 80-talist jag känner (inkl mig själv). Jag tror att det bara uppfattas så utifrån, att alla andra klarar att vara nöjda, att alla andra hittar sina perfekta utbildingar och jobb. Men börjar man snoka lite under ytan så ser man regelbundna existensiella kriser där med. Kommer du ihåg vad du sa till mig när jag hade min i somras? Att jag skulle läsa naiv. super. Nu har du ju redan läst den, men läs om den kanske? Och, om du har några, älta med kompisar som redan slutat plugga och varit i jobbsvängen ett tag. De (vi) kan alla intyga att kriserna blir man tyvärr aldrig av med, men man lugnar ner sig lite och blir mer tillfreds, med jobb och liv och allt det där.
Tills dess: how i met your mother, asbra!
Inte: om du har några kompisar.
Utan: om du har några kompisar spm slutat plugga och börjat jobba.
åhåhå! jag är med dig. sjuk jävla kris alltså. jobb pengar skola skit.
Jag också! aldrig är det tillräckligt bra!
så svårt.. vad är det för utbildning du går. ibland tvivlar man och det händer att vi inte orkar vara motiverade hela tiden. ta det lungt för jag tror att du kommer ur din svaka efter ett tag. ta hand om dig!
åh jag vet. jag tror knappt det finns människor som alltid känner sig tillfreds, vi har nog bara olika sätt att hantera det. och jag går också under av framtidsångest. men det är så otroligt mänskligt så att vi fattar inte.
och så småningom blir det ju faktiskt sommar.
Skicka en kommentar