jag blir så trött på mig själv. jag undrar om jag någonsin kommer bli nöjd, eller om jag alltid kommer tänka sönder allt. leta fel. i allt. alltid vara rastlös.
jag vet ju att jag har ett bra liv, på riktigt. mångamånga bra komponenter, men ändå känns allt så ytligt, som att ingenting egentligen betyder någonting. jag vet inte vad jag väntar på, vet inte ens vad jag tror att jag väntar på. vill bara vara nöjd och uppskatta allt fint jag faktiskt har varannan-vecka-personlighet har jag alltid haft, tror jag. nu är jag inne på varannan-timme-personlighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
hear hear!
jag känner mig ibland som världens mest labila människa när det svänger som mest men... jag vet inte.
jag tror bara att man måste rida ut stormen med sig själv ibland. och liksom försöka andas typ.
ja. men man blir så k n ä p p av det.
så jävla många gånger jag sett eternal sunshine och tänkt precis precis så, jag veeet att M ofta tänkte "nu kommer hon bli sur och tyken" varje gång jag svampade en öl, och han - han är som joel, han säger ingenting, han kväver det, han imploderar.
jag brukar titta på den filmen varje gång jag är ledsen och bara gråta ur mig allt, det fungerar ganska bra, och det bästa (eller värsta) är att det varker slutar sorgligt eller lyckligt, man får välja själv.
Skicka en kommentar